Det hela redovisas i Edstedts masteruppsats i miljöstudier vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet. Hon bygger sin analys på intervjuer med Boliden mineral AB, Älvsbyns kommun, Miljögruppen Pite älvdal, Semisjaur Njarg sameby, Länsstyrelsen i Norrbotten och Svenska samernas riksförbund. Även privatpersoner och företagare har intervjuats.
Slutsatsen blir att "fallet Laver kan ses som ett typiskt exempel på miljöorättvisa i västvärlden". Miljöorättvisa är ett akademiskt begrepp som används när man undersöker vem som gynnas och missgynnas av beslut som rör miljön.
– Det ser ut så här i stora delar av västvärlden. Det ser liknande ut i Kanada, USA, Australien och andra skandinaviska länder. De som drabbas mest och har minst inflytande är urfolket. Sametingets inflytande i frågan är extremt lågt, säger Karin Edstedt.
Edstedt konstaterar att konflikten i Laver består av tre riksintressen. Mineraler, naturvärden, och traditionell renskötsel. Boliden och kommunen drivs av ekonomiska intressen, utdelning till aktieägare eller kommunalskatt. Semisjaur Njarg och de närboende baserar sina argument på ekologiska och kulturella värden.
– Samebyarna drabbas värst. Boliden tar hänsyn till samebyarna, men inte tillfredsställande från deras perspektiv. Sen påverkas de som använder området för rekreation, jakt, fiske och friluftsliv också hårt. Och alla har haft mycket svårt att påverka, säger Edstedt.
Hon understryker att fördelar och nackdelar är rent hypotetiska i och med att det inte finns någon gruva än. Edstedt poängterar också att fördelar som lokala arbetstillfällen och inkomstskatt kan handla om en begränsad tid, som under uppstartsfasen och en tid efteråt. Även att de nationella fördelarna anser hon vara små i och med den väldigt låga mineralavgiften.
– För de som drabbas negativt är nackdelarna väldigt överhängande. I stort handlar det om samiska rättigheter om deras kultur. Och den internationellt erkända rättigheten självbestämmanderätten finns helt enkelt inte med.
Vad har Boliden sagt om allt detta?
– De hymlar inte om att samebyn drabbas hårdast. Jag uppfattar det också som att de har avsikten att göra så gott de kan. Folkmässigt och miljömässigt. Men de ser eller erkänner själva inte de miljömässiga förluster som jag kommit fram till eller hur viktig rennäringen är för den samiska kulturen, säger Karin Edstedt.