Videon är inte längre tillgänglig
Käkoperationen skulle vara ett ganska enkelt ingrepp för att få bukt med det underbett som Sadegh hade och som gjorde det svårt för honom att äta. Efter åtta timmar på operationsbordet vaknade Sadegh med svåra smärtor, kräktes blod och hade blivit av med synen på sitt högra öga.
– Den 11 juni är en sorgedag för mig. Den dagen kommer jag aldrig att glömma, säger Sadegh Kshavarz.
Det är konstaterat att Sadeghs öga är dött, han kommer aldrig få tillbaks synen på den sidan. Men han upplever också stora problem med sitt vänstra öga.
– Jag ser som alltid en slags rök som flyter omkring framför mitt vänstra öga. De säger att de inte vet varför det är så, att det kanske bara finns i huvudet på mig. Men i Sunderbyn kan man i alla fall inte hjälpa mig, säger Sadegh.
LÄS OCKSÅ: "Käkoperationen blev en mardröm"
Han har velat få hjälp av sjukvården att skicka sitt ärende vidare men ha fått svaret att han måste göra det själv i så fall.
– Det ska finnas en ögonklinik på Skånes universitetssjukhus som kanske kan hjälpa mig. Men sjukvården vill inte skicka mig vidare utan vill att jag ska göra det själv. Men sånt är svårt för mig, jag vet inte hur man gör eller vad man ska skriva, säger Sadegh.
Han blev av med sitt gamla jobb när han inte klarade av det längre på grund av synen. Då arbetade han med nyanlända för att hjälpa dem att hitta jobb och boende, ge språkstöd till cv och personliga brev.
– Jag kan inte jobba så längre. Det är svårt att använda en dator och läsa så mycket när man måste använda ögonen.
Sadegh har däremot börjat med arbetsträning och hoppas att kunna börja arbeta igen, även om det är tungt.
– Jag arbetstränar med ensamkommande barn. Vi som är där är lite som föräldrar åt dem, lär dem laga mat, är kontaktperson åt dem och hjälper till med språket när de inte hunnit lära sig svenska ännu. Jag vill komma tillbaka och jobba igen på riktigt. Men det är svårt med ögonen, det är konstant dimmigt. Men jag fortsätter försöka, säger Sadegh.
LÄS OCKSÅ: "Fortsatt hjälplös efter operationen"
Han har nu lyckats få instruktioner till hur han ska göra för att söka sig vidare till ögonkliniken nere i Skåne. Men helst av allt skulle han vilja att sjukvården själva kunde ordna det för att allt ska bli rätt.
– Jag har jobbat med att reparera mobiltelefoner. Om jag inte kunde laga en viss modell så bad jag om råd, om det inte hjälpte så skickade jag den vidare till en annan reparatör. Jag förstår inte varför det fungerar på det här viset i vården, säger Sadegh.