Få kvinnor
- De måste ha kontroll över skärmen, selen och sig själva i start och landning innan vi kan börja med själva flygningen, säger Mikael Undmark, kursledare från Orsa som för fjärde gången håller kurs i Älvsbyn.När den första tredagarskursen är färdig har de flesta lyckats få backglidningslicens. Det innebär att de får starta springande i backe, så länge de har ett klart fält för landning. Senare kan man fortsätta med bergsbehörighet då man får starta från berg.
Hängflygning är i dag starkt mansdominerad. Av cirka 40 aktiva flygare i Norrbotten är bara tre kvinnor. En av dem kommer från Älvsbyn och heter Mia Erkheikki. Hon har flugit sedan oktober 2005, och skulle gärna se fler kvinnliga flygare.
- Vi jobbar hårt för att få bort machostämningen i sporten. Man behöver inte vara vältränad eller stark för att kunna flyga! Jag började när jag var 40 år, säger hon.
"Lättare än att cykla"
Dagens elever kommer från Piteå, Luleå och Boden. Att kursen läggs just i Älvsbyn beror mycket på de gynnsamma förhållanden som finns på orten. Alla berg i kommunen gör så att stigande luftströmmar, termik, bildas vilket är viktigt när man flyger utan motor.- Med rätt vindar kan man flyga nästan hur länge som helst, och i gynnsamma förhållanden ligger den normala höjden på cirka 1 500 till 2 000 meter, säger Mikael Undmark, och nämner vidare att:
- Skärmflygning är lättare än att cykla. Det är den psykologiska biten som är svår att överkomma.
Men det är inte bara det tysta prasslet från skärmar som hörs denna dag. Ett högt motorljud skär genom luften då Peter Backman, Boden, gör sig redo för start.
Motorhjälp
Han har samma skärm som de andra flygarna, men en sele med en stor propeller på ryggen. Han ägnar sig åt paramotor, skärmflygning med motor.- Fördelen med det är att jag kan flyga även om det är helt vindstilla, som under sommarnätterna. Väl uppe på en bra höjd slår jag av motorn och flyger i tystnaden, säger han innan han lyfter från marken och inför elevernas smått avundsjuka blickar seglar upp i det blå.