Det var den 4 april som vaktmästarna kallades till mötet där det förklarades att 2020 är alla deras tjänster. Sen blev de ombedda att fylla i ett cv ifall de är intresserade att fortsätta arbeta åt kommunen.
– Det är ju inget drömläge. 59 år och söka nytt är inte så lätt. Kommunen säger sig vara mån om sina anställda, och de är tacksamma när vi måste slita häcken av oss. Sen är det bara att kastas på soptippen, säger Mats Öhlund, vaktmästare sen 20 år, kommunalarbetare i över 30.
– Och det var inga varningsklockor, ingenting. Jag har just köpt hus. Det känns inte så kul när man inte fått nån information i förväg, säger Johan Lundberg, vaktmästare sen fyra år tillbaka.
– Och någon facklig representant var inte kallad till mötet. Utan det tog vi själva med oss, säger Markus Fougstedt, vaktmästare sen tio år, kommunalt anställd sedan 20 år tillbaka.
Tillsammans ifrågasätter de starkt besparingsmöjligheterna med att lägga ut vaktmästeriet på upphandling. Ingen vaktmästare har deltagit i utredningen utan det är enhetscheferna, som många gånger inte har full koll på deras arbetsuppgifter. Det saknas kunskap om vad vaktmästarna har för olika uppgifter och ansvar.
– Senast förra arbetsplatsträffen frågade en orolig anställd vad som händer om det blir mörkt på en toalett och lysrören ska bytas. Då svarade den enhetschefen som då alltså informerat översynsgruppen om vad jag har för uppgifter att det är fastighetsbolagets ansvar. Det är det inte, och det står i kontraktet att det är min uppgift, säger Fougstedt.
Då får man alltså beställa in en vaktmästare för den uppgiften. Annars får vara mörkt, eller så blir det lärarna och undersköterskorna som får försöka balansera på något bord och byta lysrör på toaletten. De tror att ansvaret för många av deras sysslor kommer att falla på personalen. En risk med upphandling är att alla uppgifter inte kommer att finnas med på grund av bristande kunskap om arbetet.
– Det kommer att brista där. Ingen gör fem saker om de får betalt för fyra. Vet man inte vad vi gör så kan man aldrig göra en fungerande upphandling, säger Mats Öhlund.
– Enda sättet det kan bli billigare på är att lägga ut en bantad version av våra tjänster till firmor som i klarspråk går på bidrag utan några vanliga anställda. Och hur kan man då prata om entreprenad när det inte är på lika villkor, säger Markus Fougstedt.
Närservicen och lokalkunskapen är andra saker som de tror kommer att vackla om tjänsterna upphandlas till en beställningstjänst. De som jobbar nu vet exakt vilka säkringar som går och vilka portar som trilskas. Allt som kan vara löst på bara ett par minuter som fastnade kopiatorpapper eller att ljudproblem vid skolredovisningar kommer troligtvis ta timmar istället. De utför också mycket säkerhetsarbete.
– Vi går brandskyddsronder med räddningstjänsten och har koll på allting sånt. Vi går alltid en snoa och kollar så att alla projektorer är avstängda och andra brandfarliga saker. Jag tror det är mycket sånt som de inte tänkt på, säger Johan Lundberg.
Fougstedt ansvarar också för kommunens egenägda hjälpmedel. Bland annat cirka 200 sjukhussängar och ett hundratal vårdlyftar. Han är utbildad och certifierad tekniker för liko-hissarna och utan honom måste de ta in en till extern aktör för att sköta om det. Vilket kan bli en dyr affär.
– Är jag borta fyra till sex veckor på semester står det ett ordentligt gäng lyftar och sängar i kö för lagning. Det finns ingen annan som gör det här och de tar inte in någon. Det krävs inte mycket räknekapacitet för att förstå att det här inte blir billigare, säger Markus Fougstedt.