- Elsa hette Sandberg som flicka. Då hon var liten flyttade familjen till Åkermark och bodde där i några år innan de så småningom skaffade sig ett torp i Fällfors, berättar David, som trots sin höga ålder fortfarande är begåvad med ett glasklart minne och kan redogöra för deras långa, gemensamma historia utan problem.
- Svärfar var laxfiskare i Fällfors, en syssla som jag tog över 1942 då jag återkom från en kuranstalt i Nynäshamn där jag vistats för min besvärliga ledgångsreumatism. Det hjälpte ingenting med behandlingen jag fick, bland annat något som kallades "gubbsprutor", så jag åkte hem, fortsätter han.
Vigdes i prästgården
Makarna gifte sig i prästgården i Älvsbyn den 23 juni 1936. Vigselförrättare var pastor Hedlund.- Elsa hade en stor och fin brudbukett med bland annat liljekonvaljer, minns David.
- Tänk att du kommer ihåg allting så bra, inflikar hustrun kärleksfullt.
Som nygifta flyttade de till Fällfors och tog över Elsas föräldrahem, ett torp med tillhörande jordbruk och kreatur.
- Det var Elsa som skötte om kossorna. Jag jobbade i skogen på vintrarna och med flottningen sommartid. 1963 byggde vi oss ett nytt torp i samma by och skaffade oss ett lite större jordbruk.
- Vi fick tre barn tillsammans, två flickor och en pojke. Till vår stora sorg har vi bara kvar två av dem. Vår äldsta dotter dog i cancer vid 68 års ålder, säger David.
Lyckligt äktenskap
Efter ett långt och strävsamt liv som torpare i Fällfors flyttade David och Elsa till en insatslägenhet på Lomtjärnsgatan i Älvsbyn 1986.- Där bodde vi så länge vi klarade oss själva. När krafterna började sina för ungefär sju år sedan flyttade vi till Fluxen. Nu bor vi på Nyberga sedan två år tillbaka och har det så bra som man bara kan ha det, säger David.
I dessa skilsmässotider är 70 års äktenskap en beundransvärt lång tid tillsammans.
- Nog har det väl hänt att vi grälat någon gång under årens lopp, konstigt vore det annars, men för det mesta har vi varit sams. Vi har haft ett lyckligt äktenskap och en mycket bra ålderdom, säger David och får medhåll av sin livskamrat.
Tacksamma makar
Något direkt recept på hur man håller kärleken levande i 70 år har varken Elsa eller David.- Det handlar nog mest om att ge och ta. Elsa har varit en mycket riktig husmor. Hon har alltid lagat god och mycket mat, en väldigt bra kvinna att ha vid sin sida, säger maken med ömhet i rösten.
- Innan vi blev pensionärer var dagarna fyllda av arbete, vi hade inte tid med så mycket annat. Det gällde att hjälpas åt så att vi klarade jordbruket och kreaturen.
- Sedan vi flyttade till Älvsbyn har vi roat oss med att vara på motionsdans så länge vi orkade. Det var fantastiskt roligt och vi fick så många trogna vänner, en del har vi kvar än i dag, fortsätter David, märkbart nöjd med att fortfarande ha sin Elsa i närheten och kunna fira järnbröllop på midsommarafton.
- Vi är mycket tacksamma för att vi har varandra och för all hjälp vi får av Nybergas snälla och omtänksamma personal, säger han med Elsas hand i sin.