- Varje by med självaktning skulle ju ha en dansbana då, säger Sven Grankvist, Bredselsbo som var stamgäst på alla danser.
Han berättar vidare att det är tack vare att Elsie-Britt Karlsson sparat de gamla affischerna från midsommardanserna som de nu finns uppsatta på Galleri Storforsens vind.
10 öre per dans
Innan Bredselsbanan byggdes var det Sikfors som gällde för nöjeslystna ungdomar i 40-talets Norrbotten.- Vi cyklade de 8 milen till Sikfors. Med sig hade man tält och det var bråttom att komma dit så man fick tältplats på "Hawaii". Det var det bästa området att tälta på. Var man sen fick man bo på "Tahiti" istället, berättar Sven Grankvist.
Men 1949 kom midsommardansen i Bredsel igång och konkurrerade ut Sikfors. Arrangörerna Bredsels Badhusförening satsade rejält och bjöd upp alla de dåtida stjärnorna. Thore
Erlings orkester, Alice Babs och Brita Borg är bara några att nämna i den uppsjö av storheter som dök upp. Danserna som gällde var tango, slowfox och foxtrot.
- När det blev en tryckare var det rusning efter damerna, säger Sven Grankvist och skrattar.
Han berättar vidare om de dansbiljetter man fick köpa på många dansställen. Kring 10 öre kostade de, och då fick man dansa en dans.
- Som tjej hoppades man att killarna skulle satsa på en. Ett par danser per kväll var damernas, men annars var det alltid killarna som bjöd upp, säger
Aina Karlsson, syster till Sven Grankvist.
Extra tåg
Den största dansen i Bredsel var midsommarhelgen 1950. Över 10 000 personer dök upp och extrainsatta tåg och bussar gick i skytteltrafik från alla hörn av Norrbotten. William Lindhs orkester spelade och i tre dagar höll festen igång. Men enligt syskonen Sven Grankvist och Aina Karlsson var det viktiga då att ha roligt, inte att dricka sprit.- Visst förekom det en del fylleri, men detta var motbokstider så det var begränsad tillgång. Blev någon bråkig kunde han få en knytnäve i planeten, men det gick aldrig längre än så, säger Sven Grankvist.
Konkurrens
Men glansdagarna för dansbanan var räknade. På samma sätt som den konkurrerat ut Sikfors när det begav sig, dök andra banor upp runt om i Norrbotten. Mot andra halvan av 50-talet blev det också vanligare med bilköp i länet och därmed kunde folk förflytta sig längre sträckor för nöjen.- Ungdomarna kunde köpa en gammal Cheva, och så drog de till Brännaberget eller Överkalix på dans istället, säger Sven Grankvist.
1956 gick sista midsommardansen. Nu, över 50 år senare, syns inga spår av de dansbanor nedanför Storforsen dit kändisar vallfärdade för att få uppträda. Men affischerna från förr kan beskådas i en vecka till på galleriet, innan de plockas ned för vintern.