- Manjärv som vi känner det i dag kom till på 1500-talet och var i 300 år den sista utposten. Eller "Högst å Skogsbygden Moth Lappmarcken" som det står om byn på karta från 1715, säger Uno Westerlund, historiker och barnfödd i Manjärv.
"Bybor" från stenåldern
Byn består egentligen av två mindre byar, Manjärv och Finnäset, som i folkmun är hopslagna till just Manjärv.Men långt innan "våra dagars" nybyggare började söka sig uppströms Piteälven bodde det människor i området. Under stenåldern levde, jagade, samlade och dog människor här. På 1990-talet började arkeologer intressera sig för området Manjärv/Finnäset och en grav grävdes ut. Där vilar två personer som för 7000 år sedan blev lagda till den sista vilan med några enkla stenredskap som gravgåvor. Med den dateringen kan Manjärvsgraven vara Nordens äldsta gravmonument.
Stormigt förflutet
I det nutida Manjärv myntades namnet "kulturbyn" för några år sedan och byaföreningen håller som bäst på att leva upp till uttrycket, till stor del genom just historien.- Vi brukar säga att vi inte har någon opera här, men väl en unik kulturmiljö. Till nästa sommar kommer vi förhoppningsvis också ha en utställningslokal och en teateruppsättning, berättar Uno Westerlund.
Den revolutionära historien i byn kommer då att bli en del av byns framtid i och med skådespelet "Kampen om skogen". Det beräknas ha premiär i juli nästa år och baseras på skogskampen som började på 1800-talet. Då hade nybyggare i blivande Vidselstrakten, Manjärvsbönder och sågverket med kungen själv som ägare, olika åsikter om vem som hade rätt att bruka skogen i bygden. Det hela slutade med att Manjärvsbönder trotsade myndigheterna vilket ledde till en mastodonträttegång med över 150 personer inblandade.
- Det här skedde i tiderna av Marx och Engels, och man kan se svallvågor deras revolutionära tankebanor uppe i Manjärv, säger Uno Westerlund.
Framtidstro
Det Manjärv som i dag vilar på dessa stormiga historiska grundvalar är ett lugnt samhälle som långsamt får färre och färre bofasta.- Det finns en spärr som hindrar fler att bosätta sig här då husen sällan blir till salu utan ärvs och blir till sommarbostäder istället, säger Per-Ragnar Noren, sekreterare i byaföreningen.
Men hoppet lever om en generationsväxling i byn. På en bondgård just bortom den nedlagda skolan bor Agneta Nilsson med sin familj. I sitt föräldrahem driver hon ett lantbruk med 20 mjölkkor sedan ett och ett halvt år tillbaka. Hon brinner för att hålla landsbygden öppen och flyttade tillbaka till Manjärv efter en tid i Älvsbyn.
- Jag hade för lite att göra i Älvsbyn. Här har jag alltid sysslor och jag kan inte tänka mig att flytta härifrån i nuläget. Att vara lantbrukare är för mig ett sätt att leva, säger hon.
Hon har framtidstro på att fler och fler kommer att vilja bo på landet, men att det dröjer innan det märks i Manjärv.
"Räta ut ögat"
I Manjärv finns nu tre barnfamiljer. I övrigt är medelåldern hög bland de 18 hushåll som bor i byn året runt. Men sommartid formligen exploderar bygden då närapå 200 människor söker sig till sommarstugor för att njuta av kulturen och naturen.Eller, som en besökande Berta Lundström från Granträsk uttryckte det, "Hä jär så raolit å koma åt Mandjäv för där få man då rätt ut öga!"
Fotnot: Innebörden i citatet är att i Manjärv kan man vila ögonen, för där är det så vackert.