Magnus Sandin jobbar redan sju dagar i veckan. Det finns inte mer att ta av. Personalneddragning är snabbaste sätt att minska kostnader, men det kan vara farligt. Magnus Sandin pekar på djurskyddshänseendet.
(Korna på bilden är inte makarna Sandins.)
Han startade 1994 och driver Isakgården, Älvsbyn, tillsammans med hustrun Anki Sandin. De har tre anställda.
Sedan starten ser han att exempelvis dieselpriset gått upp kraftigt medan det han får betalt för mjölken ökat marginellt.
– För två år sedan låg dieseln på 10,50 plus moms. Nu är den uppe på drygt 14, säger han och lyfter även prisökning på spannmål och konstgödsel.
– Det är väldigt märkbart.
De har hållit på i många år och sparat medel så att de klarar ett riktigt tufft år.
– Jag får avstå investeringar och hålla nere på personalen så gott det går.
På gårdsnivå handlar det om effektivisering och översyn av arbetskraft. Samtidigt kan det sistnämnda vara farligt.
– Vi har ett djurskyddshänseende. Personalneddragning är snabbaste sätt att minska kostnader, men då får man som ägare jobba ännu mer.
Magnus Sandin säger inte nej till tillfälliga stöd, men menar att det svenska lantbrukets framtid är en större och mer komplex fråga.
– Kostnadsökningarna på energi och insatsvaror kommer förmodligen att vara ganska permanenta. Vår prisnivå måste upp, vi måste få bättre betalt för att få kostnadstäckning och det slutar med att det måste bli dyrare i butik.
– Vi måste få en bärighet, så att verksamheten går mer av sig själv.
Magnus Sandin saknar riktning från politiskt håll. Han vill se beslut om självförsörjandegrad, hur mycket jordbruk landet ska ha och ett agerande utifrån det.
Han pekar på obalans där livmedelspriset inte har inte följt med andra varor upp.
– Våra produkter måste följa den allmänna kostnadsökningen i samhället. Följer inte butikspriset med måste stöden göra det.
– Det sammanlagda värdet av stöden och det jag får från mejeriet, det är det jag ska leva på. Om båda minskar procentuellt, då får jag problem. Det här är extremt svårt att förklara för folk som inte är insatta i systemen.
Magnus Sandin känner oro för mjölkproduktionen i Norrbotten. "Det gäller att det kommer igång investeringar och görs generationsskiften på gårdar. Vi har haft positiva exempel på det, men det är alldeles för få", säger han.
Han känner en oro för mjölkproduktionen i länet.
– Det gäller att det kommer igång investeringar och görs generationsskiften på gårdar. Vi har haft positiva exempel på det, men det är alldeles för få.
Sandin pekar på att det finns bönder med väldig framtidsanda och ser trots allt inte sig själv som pessimist.
– Jag har nyss satt in två mjölkrobotar. Jag är ingen bakåtsträvare, vi är mitt uppe i vårt aktiva liv.