Som Bergsjägare har Oscar Silvergran väldigt van med berg, även alpin klättring. Han har varit med om att folk brutit ben och skadat ryggar. Men aldrig på en så krånglig plats som den lilla hyllan på Dödlarsberget.
Det var den tolfte juni som olyckan var framme. Ett klätterläger från EFS Lillstrand hade åkt till en av Norrbottens bästa klippor, Dödlarsberget. Men klätterglädjen byttes till förskräckelse och tragedi. Sekunder efter att lägerledaren Petter Sundqvist oroat sagt att hjärtat och pulsen rusade förlorade han medvetandet. Lägerdeltagarna ropade förtvivlat på hjälp.
– Plötsligt hörde jag de här skriken. Det var tydligt att de var desperata. Jag tänkte att någon måste ramlat. Min instruktörskollega var på klippväggen, längre åt vänster på klippan och ropade åt mig att de var på den vita leden. Så jag visste var utsteget var och kunde fort springa bort dit med rep och fira ner mig för att bistå, säger Oscar Silvergran.
Bland jägarsoldaterna var det några som först undrade om det som hände var en del av kursen, men snabbt förstod de allvaret. De beordrades att springa ned från toppen med båren till vita ledens början.
– Alla gick väldigt snabbt in i uppgiftslösarläge och ville hjälpa till. Några skickade vi runt med båren och några mötte upp ambulansen och samordnade räddningsinsatsen. Sen är det en nästan orimlig slump att vi dagen innan haft övning med bårevakuering i vertikalterräng och övat nästan exakt samma sak som nu blev skarpt läge, säger Oscar Silvergran.
15.31 kom första samtalet till SOS-alarm från lägerdeltagarna. Silvergran firade sedan ner sig till den medvetslösa lägerledaren och hjälpte till med hjärt- och lungräddningen som klätterkamraten redan påbörjat. Vid ett tillfälle visade han svaga livstecken. De chockade och upprivna lägerdeltagarna hjälptes också ned.
När ambulanssjuksköterskorna anlände med defibrillator pågick hjärt- och lungräddningen fortfarande. Sjuksköterskornas hjärtstartare fick igång pulsen vid två tillfällen men den slutade slå igen varje gång.
Fyra soldater sprang sen med båren genom skogen, framför dem sprang de andra soldaterna för att vika undan grenar. De stannade bara tillfälligt då och då så att sjuksköterskorna kunde utföra HLR. De mötte upp ambulanshelikoptern som landat på Älvåkra där återupplivningsförsöken visade sig vara förgäves. Petter Sundqvist förklarades död av läkaren 18.01.
Sundqvist fick räddas från klippväggen strax ovanför den lilla gräshyllan på bilden som ligger cirka åtta meter upp på bergväggen.
I svenska klätterförbundets olycksrapport hyllas soldaternas insats då de var till enorm hjälp och gjorde räddningsförsöket så effektivt som möjligt. Men trots att de gjorde allting rätt kunde inte Petter Sundqvists liv räddas. Bergsjägarnas kurs avbröts för dagen och de övernattade på berget.
– Vi hade en debrief på kvällen efter att vi hjälpt lägerungdomarna till bilarna och allting lugnat ner sig. Vi pratade igenom det vi upplevt och hur det kändes och fokuserade på det hela kvällen. Det upplevdes väldigt tungt och jobbigt. Samtidigt kände vi att vi gjort en bra insats i en skarp situation, så det fanns en stolthet ibland oss även om de var deppigt, säger Silvergran.
Tyngst blev det dagen efter när anhöriga kom till platsen och Silvergran berättade om räddningen.
– Jag har haft kontakt med dem efteråt. Det är det som varit tyngst, att tänka på vilket otrolig trauma för familj och anhöriga. Och så ser man till sig själv också. Hjärtstoppet kom som en blixt från klar himmel, och den blixten kunde lika gärna träffat en själv. Man får perspektiv på livet, säger Oscar Silvergran.