Anton Eriksson står stadigt på en smal klipphylla efter Hundbergets vertikala vägg. 25 meter ovanför marken.
Ovanför klättrar Johan Norén på små ojämnheter i berget. Meter för meter fäster han repet i borrbultarna och Anton står hela tiden beredd som livlina om greppet skulle ge vika.
- Viss risk finns det. Men det är säkert till 99 procent. Nästan alla olyckor är handhavandefel. Hårdvaran och repet är testat till bristningsgränsen, säger Johan Norén, 28 år.
Inomhusvägg är målet
Älvsbyklättrarna återuppstod 2011 efter flera års tystnad. Då hade lokala talanger som Magnus Eriksson, Magnus Öberg, Mikael Vesterberg, Hans Stenlund och Fredrik Riström spridits för vinden.
- Vi startade Älvsbyklättrarna med syftet att få fler att börja med sporten. Ett långsiktigt mål är att få upp en inomhusvägg i Älvsbyn, säger Johan Norén.
Han och Anton Eriksson började klättra för drygt ett år sedan medan klubbkompisarna Petter Forsmark och Robert Eriksson har hållit på av och till i tio års tid.
Flera bergväggar
Hundberget, Kälsberget och Dödlarsberget är favoritplatserna i Älvsbyn. Sedan finns Krossberget utanför Svensbyn i Piteå, Niemiselklippan och andra ställen där Luleklättrarna och Piteklättrarna hänger.
- Det är en resande sport där du far till nya ställen och upplever nya klippor. Vi har mycket berg nära oavsett vilken klättring du är intresserad av, säger Petter Forsmark.
Förutom sportklättring med borrbultar, fasta förankringspunkter, finns bouldering där du klättrar på stora stenblock samt traditionell klättring där man säkrar sig själv med egna kilar och kamsäkringar som fästs i sprickor i bergväggen.
Bouldervägg i garaget
Sporten har blivit en livsstil för Johan Norén.
- Man äter, lever och drömmer klättring. Jag tänker på det hela tiden och försöker att hitta tid att ragga kompisar och ta sig ut.
Förut var han totalt ointresserad av vädret. Nu följer han utvecklingen maniskt på telefonen.
- Jag har byggt en bouldervägg i garaget som blir större och större. Jag försöker ta med barnen och har köpt en sele så att de också kan hänga på berget.
"En tekniksport"
Klättring är en familjesport med utövare från fem till 80 år. Medlemsavgiften i en klubb som Älvsbyklättrarna är låg och förutom att utrustningen kostar några tusenlappar att inhandla är det en relativt billig sport.
Det ställs inga krav på stenhård fysik och lederna delas in i svårighetsgrader från nybörjare till proffs.
- Tar du med dig någon som är väldigt armstark så presterar de ofta sämre än man skulle tro. De tar i med armarna medan hela grejen är att använda benen. Det är en tekniksport men för att bli extremt duktig behövs både armstyrka, balans och koordination, säger Petter Forsmark.
"I människans natur"
Killarna lyfter fram ett gammalt klätterordspråk. "Det är inte jag som har börjat klättra. Det är ni som har slutat."
-Det ligger i människans natur att klättra. Min tvååring klättrar på allt, men de flesta slutar när de blir tonåringar, säger Johan Norén.
Föredetta Älvsbybon och Piteklättraren Johan Winroth ansluter när vi förflyttar oss från Hundberget till Kälsberget, Norrbottens näst bästa sportklätterklippa.
"Stor social del"
Medan Hundberget har mer vertikal klättring på små lister är greppen på Kälsberget större medan lederna är längre och överhängande.
- Så fort det blir överhängande är det mycket tyngre och svårare att ta sig upp, säger Johan Norén.
I pauserna åker kaffetermosen fram. Klockan närmar sig åtta på kvällen och det är bara lägerelden som fattas.
- Det är en stor social del i att samlas flera klättrare på samma ställe, säger Johan Winroth.