När Mariann Kronfeldt och Ann-Marie Notelid valde att senarelägga sin semester fanns det inga tankar på några semesterförmåner från kommunens sida.
– Det här är en sista utväg för att lösa det som inte går att lösa. Två veckor i mitten på juli, säger Karin Berglund.
Hon menar att det här är den styrning som kommunen fått av politikerna.
– Det är bättre personalpolitik. Alternativet hade varit att kalla tillbaka anställda som redan fått semestern beviljad, eller använt oss av bemanningsföretag, säger hon.
"Aldrig nöjda"
Att alla sjuksköterskor inte är inkluderade, trots lika anställningsvillkor, tycker hon inte är något att höja på ögonbrynen för.
Ska inte alla ha samma förmåner?
Nej, det finns väl ingen orsak till det.
Är en semester värd 12 000 kronor mer än en annan?
– Ja, så är det. Det bygger på en frivillighet det här.
Är det rättvist om två personer gör samma jobb, frivilligt, men den ena får 12 000 kronor mer?
– Det är klart att de upplever orättvisa, men det är så här i den här världen att allt kan inte vara rättvist i alla lägen. Så är det alltid med förmåner. Det är plus och det är minus, och alla är aldrig nöjda.
"Borde ha good will"
Vårdförbundet Norrbotten kan inte göra något för att hjälpa de drabbade sjuksköterskorna, men de dömer ut kommunens regler gällande förmånerna.
– Det är dåligt av kommunen att inte betala samtliga medarbetare. Jag tycker att de borde ha good will, det hade varit bra personalpolitik, säger Stina Ek Folkesdotter, avdelningsstyrelse ledamot.
Hon har aldrig varit med om att vissa anställda inte har inkluderats i sommarförmåner.
– Alla som har ställt upp för verksamheten har fått samma ersättning, men nu gör de ju faktiskt skillnad. De ska vara rädda om sina sjuksköterskor. Det är svårt att rekrytera nya, speciellt för inlandskommunerna, säger hon.