Nej, länsstyrelsens besked kommer inte som någon överraskning för den miljörörelse som vuxit fram i takt med den tänkta gruvetableringen.
– Med tanke på de negativa miljö- och natureffekter som en gruva innebär, är jag inte särskilt förvånad, säger Lilian Mikaelsson.
Miljögruppen har tidigare redogjort för den oro de känner för en gruvdrift i Laver.
Katastrof
De pekar bland annat på att det redan i dag ligger cirka 1,3 miljoner ton avfall i det gamla magasinet och att det vid en gruvetablering skulle komma ytterligare 700 miljoner ton.
Det här anser miljögruppen skulle innebära en katastrof.
– Det hjälper inte att det finns nya tekniker för att bygga nödvändiga dammar. Dammar läcker alltid och de gifter som då hamnar i naturen kommer att finnas där under all överskådlig framtid, hävdar Lilian Mikaelsson.
Dammbrottet i Laver i början på 1950-talet då stora mängder fisk dog hela vägen ner till Piteälven anser gruppen är ett tydligt bevis på miljörisker.
Två skålar
Samtidigt anser Ulla Mikaelsson att hela frågan har två vågskålar. Dels vad en gruvdrift skulle kunna innebära för bygden i den ena skålen och de skadliga effekter som en brytning skulle medföra, i den andra.
– Jo, jag har full förståelse för argumenten om jobb och att kanske minska avflyttningen från landsbygden. Rent politiskt är det ju också vad man hänger upp frågan på. Men vi måste ta med miljöhänsynen och vi anser att miljöskälen och riskerna väger tyngre, säger Lilian Mikaelsson.
Hon upplever att miljöintresset för projektet ökat den senaste tiden. Inledningsvis hade Miljögruppen Pite älvdal cirka 30 medlemmar.
– Vi är fler nu. Jag har inte den exakta siffran, men jag uppskattar mellan 40 och 50 nu, säger Lilian Mikaelsson, talesperson i miljögruppen.