Ytterligare kritik för förhalade utredningar

Fallet med 14-åringen som väntat åtta år på att få göra en dyslexsiutredning är vardagsmat i Älvsbyns kommun. Det hävdar en annan mamma, som upplevt liknande problem med två av sina barn ända från lågstadiet upp till gymnasiet.

ÄLVSBYN h2008-04-22 00:15
Måndagen den 14 april berättade PT om en flerbarnsmamma i Älvsbyn som kämpat åtta år för att hennes dotter ska få hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter. Förskolans specialpedagoger klassade flickans besvär som "omognad" som skulle växa bort med tiden. Så blev det inte. Istället tilltog problemen. I höstas, då flickan skulle börja högstadiet, blev det klart att hon ska genomgå en dyslexiutredning. Väntetiden till logopeden i Piteå är ett år.
I väntan på utredningen har mamman lyckats kämpa sig till att 14-åringen fått en bärbar specialprogrammerad dator för att kunna klara skolarbetet något sånär.
"Rädda för diagnoser"
I en kommentar till fallet med nämnda elev beklagade kommunchef Magnus Nordström att kommunen misslyckats i kommunikationen med föräldern samtidigt som han fastslog att Älvsbyns kommun ligger långt framme i satsningen på barn i behov av särskilt stöd.
Anita Söderström, specialpedagog/samordnare i kommunens centrala stödteam, betonade betydelsen av samverkan mellan skolledning och föräldrar kring varje enskilt förskolebarn eller elev som behöver stöd i någon form.
- Det är lätt för henne att säga, men hur ska man kunna samverka när de som sitter i stödteamet är så rädda för diagnoser att det tar åratal att övertyga dem om att det behövs en ordentlig utredning? säger en prövad tonårsmamma som har två dyslektikerbarn i familjen.
- Efter mycket tjat från min sida fick min dotter komma till logopeden i Piteå och få diagnosen fastställd i sjuan. Då hade hon haft uppenbara läs- och skrivproblem ända sedan första skolåren. Nu går hon i nian och har gjort stora framsteg sedan hon äntligen fått en dator som hjälpmedel.
Hunnit till gymnasiet
Familjens 18-åring har enligt mamman också lidit av dyslexi ända sedan skolstarten. Nu går han andra året på Älvsbyns gymnasium.
- Som han har kämpat och plågats av sitt osynliga handikapp! Det är ett under att han tagit sig igenom grundskolan. Jag har lagt ner massor av tid på att hjälpa honom med studierna, säger mamman.
- Först nu på vårterminen i tvåan har han haft turen att hamna hos en engagerad speciallärare på gymnasiet som gjort en detaljerad utredning och kommit fram till att han har en svårare form av dyslexi.
- Om skolpsykologen och de andra i stödteamet hade lyssnat på mig och lärarna istället för att svamla om "ojämn i utvecklingen", skulle både han och hans lillasyster sluppit vänta i flera år på att få hjälp.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om