En timme efter Ayguns ankomst till Sverige för fyra år och sju månader sedan födde hon sitt andra barn, två månader för tidigt. Nu har flickan Gunay och sonen Umud hunnit bli sex respektive fem år.
Familjen fick sitt första negativa beslut från Migrationsverket 2010. I våras kom det definitiva avslaget på deras asylansökan.
- Hotet om att vi kan bli ivägskickade när som helst plågar mig dag och natt, säger Aygun, som till skillnad från många andra asylsökande lyckats med bedriften att skaffa sig ett arbete.
Fast jobb hösta önskan
- I nio månader har jag vikarierat på olika arbetsplatser, först inom äldreomsorgen och nu på en förskola. Jag betalar skatt som alla andra i Sverige och klarar mitt och barnens uppehälle själv, säger hon med stolthet i rösten.
Ayguns högsta önskan är att få ett fast jobb så att hon kan söka arbetstillstånd.
- På kommunen säger de att man måste räkna med minst tre år som vikarie innan man kan få en tillsvidaretjänst. Ge mig en chans. Jag vill jobba och försörja mig, säger hon.
Tiden är dessvärre emot den unga tvåbarnsmamman. Migrationsverkets verkställande av avvisningen rycker allt närmare. I början av september fick Aygun en kallelse att inställa sig hos Migrationsverket i Boden.
- Jag kunde inte fara för att jag jobbade. Det hade ändå inte gett något. Det enda de säger är att "du måste gå tillbaka". Det har jag hört i snart fem år nu. Väntan på vad som ska hända är det värsta av alltihop. Hur många år ska jag och flera andra flyktingfamiljer i Älvsbyn ha det så här?
"Måste tillbaka"
Under intervjun knackar det på Ayguns dörr. Det är grannen Mikiddinova från Tajikistan, en ensamstående muslimsk mamma, som vill dela oron över sitt senaste möte med Migrationsverket.
- Jag var där i går. Personen som tog emot mig skrek: "Du är olagligt här, du har inga problem, du måste tillbaka till ditt land", berättar hon.
För 2,5 år sedan rymde Mikiddinova från sin misshandlande man i hemlandet och flydde till Sverige med sin nu tioårige son. Hon har fått sitt tredje negativa beslut av Migrationsverket.
- Jag är livrädd för att återvända. I mitt land är det förbjudet att skilja sig. Det finns inga lagar som kan hjälpa en frånskild kvinna. Vad ska hända med min son om jag dödas? säger hon.
- Så tänker jag också om mina barn, säger Aygun.