Marjam och hennes mamma Rita Salihi har i flera år levt med vetskapen om att Migrationsverket avslagit deras ansökan om uppehållstillstånd och att de när som helst kan skickas hem till sitt land. Dessvärre är de inte ensamma i Älvsbyn om att befinna sig i denna frustrerande situation. Flera andra flyktingfamiljer lever i samma vacuum mellan hopp och förtvivlan.
PT har tidigare berättat om familjen Salihi. I januari 2011, drygt ett år efter att de fått definitivt avslag, planerade pappan Faiz Mohammed fly med sonen Maisam till Kanada. De åkte fast i Finland och skickades hem till Afghanistan. Kvar i Älvsbyn blev mamma Rita och Marjam. Några månader senare lämnade de in en ny asylansökan för hela familjens räkning. Strax före jul ifjol kom ett negativt besked med posten: Mor och dotter ska avvisas och återförenas med övriga familjen.
Plågsam väntan
Nu har det snart gått ett år sedan sista beslutet togs. Senaste mötet Rita och Marjam hade med Migrationsverkets handläggare i Boden var förra sommaren efter att de begärt ny prövning.
- I höst har mamma och jag gått till Migrationsverkets kontor i Älvsbyn varje dag när de har öppet och bett att få en ny tid i Boden. I sex veckor har vi begärt att få träffa en handläggare, men de bryr sig inte om det, berättar Marjam.
- Vi är helt maktlösa! De vägrar ge oss uppehållstillstånd och de skickar inte hem oss till Afghanistan. Vi får bara vänta. Pappa och min bror har det mycket svårt. Om Maisam, som är 17 år och pojke, inte kan leva ett bra och tryggt liv i Kabul, hur ska det då gå för mig som är flicka?
Att tvångsavvisningen närmar sig är Marjam övertygad om.
- Det märks bland annat på att från och med den här månaden har Migrationsverket dragit in halva dagpengen för mamma och mig.
"Leker med våra liv"
Marjam är både ledsen och upprörd över Migrationsverkets agerande.
- De leker med våra liv! "Tyvärr, vi kan inte hjälpa er", säger de. Om de inte kan hjälpa oss, vem ska då kunna göra det? Om jag hittar någon på Migrationsverket som har makt att bestämma ska jag fråga om han eller hon skulle göra så här om det gällde dem själva och deras egna barn.
- Är det mitt fel att jag inte är född i Sverige? Jag är också en människa, säger hon.