Mammornas rop på hjälp: Barnen behöver trygghet

Egentligen känner inte de båda mammorna varandra, men de har träffats så ofta på Älvåkraskolan att de tillsammans beslutade sig för att vända sig till PT när det en dag inte gick längre. Båda har genom åren fått höra att deras döttrar har samarbetsproblem, är utåtagerande och mycket mer.
- Jag har varit på skolan nästan varje dag i ett och ett halvt år. För några veckor sen sa rektorn att min dotter inte längre får vara i skolan om inte jag är med henne - lärarna vet inte hur de ska hantera henne, säger Karin.
Sara fyller i:
- Vi efterlyser kunskap, förståelse och engagemang från skolans håll. Det här är ett rop på hjälp. Våra barn vill inte gå runt och vara arga och känna sig missförstådda.
Ingen märkte skolk
Saras och Karins familjer (fingerade namn) skiljer sig mycket åt. Men döttrarnas problem med skolgången har de gemensamt.
Saras dotter "Ida" är 14 år. Hon har autistiska drag samt i nuläget en svår depression. Karins dotter "Sofia"är 13 år och är diagnosticerad adhd/Aspergers syndrom. Under långa tider har flickorna knappt varit i skolan på grund av att de inte upplever sig få tillräckligt med stöd och förståelse.
- I sexan skolkade Ida från flera ämnen en hel termin utan att klasslärarna märkte det. De visste inte ens att hon gick på vissa av deras lektioner ... säger Sara.
Mer utbildning
Sara och Karin skulle helst se en specialklass i Älvsbyn för barn med särskilda behov. Dessutom menar de att pedagoger med jämna mellanrum borde få validera sig i frågor om barn med bokstavskombinationer.
- De berörda lärarna borde gå en kurs om barn med särskilda behov och uppdatera kunskapen minst två gånger per år. För det är inte rätt att Sofia ska sitta ensam i ett rum vissa lektioner, säger Karin.
- På senaste mötet vi hade med skolan fick vi uppfattningen att Ida inte platsar på Älvåkraskolan. Men vi fick inga alternativ till var vi ska vända oss. Att vänta på höstens skolstart är för Ida som att vänta på sin egen avrättning. Våra barn måste få känna sig trygga, säger Sara.
- Jag vill att folk ska förstå, kommenterar Ida lågmält.