I samband med det planerade anlagstestet på permobjörn på Kanis i helgen, som Svenska Jägareförbundet, Älvsby Jaktvårdskrets och Älvsby Jaktskytteklubb gemensamt arrangerade var Rune Stokke inbjuden som föreläsare.
- Tyvärr drabbades vi av maskinstörningar båda dagarna på Kanis, det är något i datasystemet som krånglar. Vi hann bara med 13 hundar i lördags innan vi tvingades bryta. På söndag blev vi också tvungna att ge upp, men vi har lovat hundägarna som inte fick starta att vi ska köra ett uppsamlingsheat i sommar, säger Ulf Forsberg, ordförande i Älvsby Jaktskytteklubb.
Inte mycket kvar
Rune Stokke är ordförande i Udtja sameby, som sedan början av 2010 är med i björnprojektet. Renägarna har länge hävdat att de tappar en avsevärd andel kalvar varje år på grund av björnarnas framfart. Det har dock varit svårt att bevisa, eftersom man inte vetat var man ska leta efter resterna från dödade kalvar, om nu björnen över huvud taget lämnat några sådana.
- Under projektets gång har vi kommit till kluster där det som finns kvar av kalven ryms i en handflata, säger Rune Stokke och påminner sig mötet han hade med forskarna hemma vid köksbordet året innan björnprojektet drog igång:
- De trodde inte riktigt på mig när jag sa att vi förlorar 20-25 renkalvar per björn. Nu efter två års kartläggning ser vi att det stämmer.
Hungrig hona
Antalet kluster 2011 uppgick till 376 stycken. 84 renkalvar och fyra vajor dödades och åts upp av de sändarförsedda björnarna.
- Det är stor individuell variation mellan björnarna hur mycket kalvar de tar, det verkar bero på vilken fas de är i livet. Björnhonor med ungar går hårt fram, som hon vi kallar Jouvva. Hon satte inte bara i sig 38 renkalvar ifjol utan också 21 älgkalvar och två vuxna älgar. Hon måste ha ätit konstant, säger Rune Stokke.
- I Mellansverige räknar man med att det går åt sju älgkalvar per björn. Det stämmer nog häruppe också och förklarar varför man stöter på så många älgkor utan kalv under jakten.
Låg överlevnad
För renägarna innebär björnens framfart inte bara en personlig sorg över förlorade kalvar utan också stora ekonomiska förluster.
- På 1980-talet hade vi 85 procents överlevnad på kalvar. Nu är vi nere i 50 procent, säger Rune Stokke.
På frågan om han tror att tilldelningen på björn kommer att öka i Norrbotten svarar han:
- Ja, personligen tror jag att studierna som gjorts de senaste åren kommer att leda till det.