Håkan Björkman driver Villa Varm med systern Helena Sundström.
1-1
2-2
Nej, det handlar inte om resultat i en fotbollsmatch. Det handlar om hälften kvinnor, hälften män. Både i kontoret och i fabriken hos trähusfabriken i Altersbruk.
Från starten 1974 tog det fram till 2021 att nå dit. På kontoret jobbar syskonen Helena Sundström och Håkan Björkman, som driver företaget.
I fabriken på andra sidan vägen arbetar två kvinnor och två män.
– Det är lite historiskt. Pappa startade Villa Varm och på den tiden var det väldigt mansdominerat. När jag var liten minns jag att vi pratade om "pojkarna i fabriken", säger Helena Sundström.
"Vi valde att jobba med ett företag som gjorde tester utifrån våra kriterier. De två i topp var kvinnor. Vi anställde båda", säger Helena Sundström.
Hon har en bakgrund som officerare på F21.
– Jag vet hur det kan vara på en mansdominerad arbetsplats och kan konstatera att det blir så himla mycket bättre när det är en jämn fördelning.
När de tidigare rekryterat till fabriken har få tjejer sökt tjänsterna.
– Men det har vänt. Som ett litet företag är vi väldigt sårbara om vi gör en felrekrytering. Därför valde vi att jobba med ett företag som gjorde tester utifrån våra kriterier när vi skulle anställa en person i våras. De två i topp var kvinnor. Vi anställde båda.
I hyllorna på kontoret finns en mängd kundpärmar, där varje pärm representerar ett beställt hus.
– Tidigare stod bara mansnamn på ryggarna, nu är det en handfull kvinnor varje år som står som beställare. De är väldigt pålästa om allt från kantbalkar till kök.
I fabriken är det jämställt sedan i våras. Här jobbar Alva Lundberg, Anna Karlsson, Robert Isaxon och Jens Sjöberg.
I fabriken spikar Anna Karlsson och Alva Lundberg ihop ett väggblock med stora fönsterpartier.
De har jobbat hos Villa Varm i sex månader.
– Jag har en bakgrund som finsnickare och senare som slöjdlärare, men längtade tillbaka. Jag trivs med jobbet och gillar att när jag är klar för dagen så kan jag släppa jobbet och åka hem, säger Anna Karlsson.
"När jag var yngre och ute på byggen blev jag kallad otrevliga saker. Nu skulle jag ha bitit ifrån, men det är inte så lätt när man är ny", säger Anna Karlsson.
Men så enkelt har det inte alltid varit.
– När jag var yngre och ute och monterade på byggen där flera branscher var samlade var det väldigt mansdominerat. Jag har råkat ut för att bli kallad det ena ordet värre än det andra. Ingen ska behöva uppleva det på sin arbetsplats. Nu skulle jag ha bitit ifrån, men det är inte så lätt när man är ny.
Robert Isaxon, Helena Sundström och Jens Sjöberg tar en kort paus i arbetet.
Deras kollega Robert Isaxon har jobbat på företaget i 18 år.
– Dynamiken har blivit bättre sedan vi blev hälften kvinnor, hälften män. Det blir mer varierade samtalsämnen och man lär sig något nytt och förändrar sig själv litegrann. Det rullar inte bara på. Dessutom är det kul att vi är i olika åldrar.
När han började i branschen var jargongen rätt tuff.
– När man kom som lärling var det ganska hårt. Som 18-åring är det svårt att sätta emot ett gäng äldre gubbar som jobbat länge. Man blev ganska tyst.
"Dynamiken har blivit bättre sedan vi blev hälften kvinnor, hälften män. Det blir mer varierade samtalsämnen och man lär sig alltid något nytt", säger Robert Isaxon.
Nyligen medverkade Alva Lundberg, som tidigare jobbat som plattsättare, på en nätverksträff för tjejer i byggbranschen.
– Från branschens sida vill man ha fler tjejer. Men många gånger blir vi utstötta och slutar. Under träffen berättade flera helt sjuka grejer. Och det är inte saker som hände förr, utan som händer nu. Att det ens finns folk som beter sig så!
Anna Karlsson håller med.
– Jag brukar tänka att skulle samma person låta så mot sin dotter, eller fru, eller mamma?
Utanför kör en lastbil fullastad med husdelar iväg.
Det är snart dags för lunch i trähusfabriken.
Spikpistolen tystnar och skratten tar vid när det jämställda gänget traskar mot fikarummet.