Det årliga kräftfisket bjuder på social samvaro och spänning när burarna ska vittjas. Det är en kväll man inte vill missa. Från vänster Elisabeth Hortlund, Christina Meijer, Stefan Hortlund och Carl-Eric Johansson.
Längs den vackra Alterälven, från kvarnen ned till Fallbron, och säkert även på andra håll, samlades markägare och deras nära och kära för att fånga kräftor från fredagseftermiddagen till långt in på kvällen.
I strålande solsken sänktes burarna ner i älven för att sedan vittjas varannan timme.
– Jag har fiskat kräftor i 37 år och det är inte många dagar det har varit dåligt väder, kanske tre, berättar Carl-Eric Johansson.
Det årliga kräftfisket är något som få vill missa.
Kristoffer Johansson berättar att han var knappt ett år när han var med på kräftfiske första gången och sedan dess har han bara missat två gånger. Nu sitter han i båten tillsammans med sonen Tristan Johansson som redan är en van kräftfångare. Tillsammans med John Segerstedt och sonen Theo bärgade de 112 kräftor vid den första vittjningen på fredagen.
Den första vittjningen är alltid den mest spännande och den som brukar ge flest kräftor.
Stefan Hortlund berättar att 1951 planterades det in kräftor från Värmland i Alterälven.
– Sedan dess har det varit kräftfiske längs älven varje år.
Varje fastighet får fiska med max fem burar. Alla burar kokas innan användning för att undvika kräftpest.
Kristoffer Johansson har varit på med på kräftfiske sedan han var ett år. Under sina 37 år har han missat det två gånger. "Och färdigköpta kräftor har jag aldrig ätit", skrattar han.
Fångsten brukar vara god.
– Men det kan variera. Som minst har vi fått tre och som mest 425, berättar Carl-Eric Johansson.
När kräftorna är bärgade kokas de, ibland redan samma natt.
– Och riktiga entusiaster smakar direkt, när de är ljumma och nykokta, säger Elisabeth Hortlund.
Men annars är det en rejäl kräftskiva dagen efter som gäller.