På olika platser i Sverige, bland annat i Öster-Malma mellan Nyköping och Södertälje, pågår ett febrilt arbete året om. Ett riktigt pippi-göra, där den utrotningshotade fjällgåsen föds upp för att planteras ut och förhoppningsvis blandas med de vilda gässen.
Fåglarna som fötts upp i Öster-Malma av Joakim Källbäck ingår i Projekt Fjällgås som har Svenska jägareförbundet som huvudman. Årets utplanteringar är speciella just för att det varit ett riktigt kanonår för uppfödningen.
John Söderlindh som även han jobbar med gåsuppfödning, fast på Nordens ark på västkusten, sa till Nyheter i norr för någon vecka sedan att man haft en riktig babyboom i år. Tillsammans med Källbäcks fåglar planterade man i förra veckan ut närmare 80 individer i Adolfströms fjällvärld, och vi fick följa med på en av utsättningarna.
Joakim Källbäck har kört över hundra mil under natten och både han och fåglarna behöver röra på benen. Efter en helikoptertur upp i Adolfströms fjällvärld, den enda kända häckningsplatsen i Sverige för fjällgässen, är det hög tid att låta fåglarna ta en närmare titt på deras nya hem.
– Vi släpper dem först i hägn för att de ska få tid att stressa av efter resan och för att de ska flocka ihop sig. Risken finns att om man släpper dem direkt så sticker alla åt varsitt håll, vi vill ju gärna att de ska vara en flock, säger Joakim Källbäck.
Tidpunkten är väl vald. Det finns någon individ i flocken som är ett år gammal, men i övrigt är det unga gäss som kläckts i början av maj som nu släpps ut i friheten.
– Fjällgåsen är programmerad så att den återkommer till platsen där den lärde sig flyga, därför är det en hårfin gräns mellan de här sista veckorna innan utplanteringen. Man vill att de ska vara stora och starka nog att försvara sig mot predatorer, men inte ha lärt sig flyga ännu.
Deltat i utplanteringsområdet ligger lugnt så när som på en svag vind och avlägsna fågelkvitter.
Hur tror du att de kommer att klara sig?
– Det är jättesvårt att säga, men många av dem kommer nog dessvärre att bli mat för såväl rovfågel som rävar och annat, säger Källbäck.
– Det är egentligen inte förrän om något år som vi vet. De tar ungefär två år för dem att bli könsmogna, sedan ska de hitta en partner, hitta tillbaka hit. Det är många delar i den här processen som måste klaffa. Allt vi kan göra nu är att hoppas!