Det var för tre år sedan som erbjudandet dök upp. Birgit Södermark, kusin till Carolines pappa, undrade om de ville köpa hennes fastighet
Caroline berättar att hon alltid haft en önskan om att återvända till Adolfström.
– Jag tycker ju att det farmor och farfar och mamma och pappa byggt upp ska stanna inom familjen, men det har aldrig varit något krav från någon, påpekar hon.
Snacket om att en dag ta över Carolines föräldrars verksamhet fanns där. Och att bo i Adolfström med barn avskräcker inte.
– Jag led aldrig av att åka skolskjuts, säger Caroline.
Hon jobbar på Boschs testanläggning på Vaitoudden utanför Arjeplog och Tom jobbar som naturbevakare. De har dubbelt boende, ett i Arjeplog och ett i Adolfström. För närvarande bor familjen mest i Adolfström.
De skyndar långsamt. De planerar och funderar. Tom har sitt jobb och Caroline sitt. De vet att vad som än händer så finns det sysselsättning i Adolfström. Men som sagt, det brådskar inte. Jan och Marianne Thorfve är ju fortfarande aktiva i verksamheten. Jan uttryckte under våren att han tänker sig en fortsättning med rödingveckan åtminstone två år till. Marianne har svårt att lämna sitt livsverk, handelsboden efter 35 års kämpande.
– Jag bär fortfarande på 1000 idéer, säger hon och tillägger skämtsamt men ändå allvarligt att hon egentligen tänker fortsätta i 20 år till.
Jan som är inne på sitt 73:e levnadsår tycker att det känns bra att det finns någon som är i begrepp att ta över.
Kjell och Karin Johansson har också börjat se framtiden i vitögat. Sonen Fredrik har blivit delägare i flygföretaget och inrett en turiststuga till permanent boende. Några av de andra stugorna har annonserats ut till försäljning för avflyttning. För att Fredrik i största möjliga mån ska kunna ägna sig åt flygverksamheten.
Rolf Sundqvist, 70, fortsätter av bara farten. Det är full rulle, skoteruthyrning, försäljning av fiskkort, skoterdelar, frågor, problemlösning. Husvagnsgästerna är många. Hela gården är en enda husvagnsparkering.
– Framtiden, nej jag har ingen direkt plan, det kan ändras fort. Jag vet ju inte om någon av barnen kommer att ta över. Men jag håller igång, vänner och bekanta hjälper till. Slutar man så dör man väl, säger han.
För Rolf Sundqvist är turistverksamheten inte ett jobb, det är ett liv.