Året var 1970 och byggförbudet som legat som en våt filt över bygden hävdes. Adolfström blev med ens ett slags Mecka för turismen och på nästa alla gårdar uppfördes turiststugor.
Flertalet av de unga männen kring 30-strecket stod i begrepp att bilda familjer och plötsligt fanns förutsättningar för att försörja sig på ett modernare sätt. På var och varannan gård uppfördes stugor för uthyrning.
Byggd på självhushåll
Fram till dess hade turismen i Adolfström bestått i att familjerna upplät sina bagarstugor, vardagsrum och till och med sovrum till fiskegästerna. Och fram till dess var Adolfström en bygd byggd på självhushåll med jordbruk, jakt och fiske som sysselsättningar.
1973 startade Kjell Johansson en flygrörelse. 1975 gifte han sig med Karin och tog över föräldragården. 1976 började han sätta upp turiststugor. Barnen Jenny och Fredrik kom till världen. Fårskötsel och ripsnarning var en del av försörjningen fast det var fisket som var betydande.
Utbyggnaden av stugbyn pågick till 1994. Då var kostymen lagom stor. Under åren hade servicehuset byggts ut med restaurang och efter 1987, då byn fick kommunalt vatten- och avlopp hade stugorna moderniserats.
Skoteruthyrning
– Det hade ju blivit svårare och svårare att hyra ut stugor utan vatten och avlopp, säger Kjell.
På de andra gårdarna i byn hände i stort sett samma sak under 1970-talet. Rolf Sundqvists intresse för motorer resulterade i att han redan 1967 börjat satsa på skoteruthyrning. Han minns den första uthyrningsskotern, en Skidoo Olympic med den fantasieggande motorstyrkan på 14 hästkrafter, och dubbelbandaren. Och när han på ett bräde köpte 10 stycken Yamaha 250.
I dag kan han se tillbaks på 45 år som skoteruthyrare och han är fortfarande verksam. Stugbeståndet med sex uthyrningsstugor byggdes upp under åren 1972-76 men det mest iögonfallande på gården är den stora husvagnsparkeringen som är fullbelagd hela säsongen. Och som för Kjell Johansson blev det giftermål och två barn.
Så blev det också för Jan Thorfve. Han hade tidigare träffat sin blivande hustru Marianne i sitt yrke som fjällguide och till påsken 1977 kom Marianne med sitt flyttlass som bestod av sju resväskor och en korg med keramik. Sida vid sida med turistnäringen som Jan börjat bygga upp drev han ett jordbruk med mjölkkor. Sedan blev det köttproduktion och 1995 lades jordbruket ner. Ladugården blev i stället samlings- och konferenssal.
"Turisttåget
Efter att ha upptäckt att byns godisförsäljare lagt ner kom Marianne på att hon skulle starta en kioskrörelse som kom att bli handelsbod och internetbutik. Och i familjen fostrades två barn.
Henrik Södermark och hustrun Birgit var tidigt ute med sina turistsatsningar. I en intervju för tidningen Norra Västerbotten 1982 sade Henrik att han ångrade att inte satsat tidigare på turism eftersom han trodde att kulmen var nådd.
Naturbevakaren Walther Thorfve hoppade också på ”turisttåget” och kombinerade sitt naturbevakarjobb med både fårskötsel och stuguthyrning.
I Bäverholm, på västra sidan sjön Yraft hände det också saker. Ungkarlen Arnold Sundqvist hade träffat sin Lisa som efter att ha gräddat våfflor åt några vandrare kommit på den geniala idén att starta värdshus i den oanvända ladugården. 1979 invigdes restaurangen och många av de korpar som kraxat, tystnade.