I oktober 2008 var Simon Lundmark 13 år och omskriven på ett mittuppslag i Piteå-Tidningen.
LÄS OCKSÅ: "En stor dag för cancersjuke Simon, 13"
Iklädd keps och Ottawas röda NHL-hockeytröja utvecklade den unge tonårspojken sin blytunga livskris – och även spirande framtidsdrömmar.
Svår leukemi
Kriserna kretsade kring den dödliga sjukdomen leukemi, som i två fleråriga intervaller hade kopplat ett brutalt grepp kring Simons levnadsvillkor.
Drömmarna spann just då kring projektet "Min stora dag", där unga cancersjuka gavs möjlighet att få sina önskningar infriade. För Simons del handlade det om hockey.
– Jag fick chansen att se Ottawa mot Pittsburgh i NHL-premiären på Globen i Stockholm. Och på träningen dagen innan fick jag träffa Pittsburghs megastjärna Sidney Crosby och Daniel Alfredsson, Ottawas kapten som gav mig en signerad tröja. Oj, det var stort.
Kämpaglöd i övermått
Simon var bara nio år och på väg att gå ut klass 4 B i Abborrträsk när han fick svar på orsakerna till den ihållande huvudvärken och tröttheten.
Akut lymfatisk leukemi i både benmärgen och blodet, löd domen.
Helvetet varade i sex år med en ständig mix av cellgifter och strålning, illamående, infektioner, rullstol och sjukhussängar, lungiflammationer, rullatorer, blodförgiftning, bältros, sondmatning och massor av annat lidande.
Ett ofta nattsvart elände – men också en process som hjälpte till att förankra en stor portion empati, massor av j–a anamma och en lärdom om att uppskatta livets alla ljusa stunder.
Träningsflitig
– När jag väl kom upp på fötter igen blev träningen en jätteviktig katalysatorn för att bygga framtidshopp. Det var lika välgörande för kroppen som för själen, resonerar Simon Lundmark.
Styrketräningen i gymmet är numer ett alldagligt inslag i Simons liv, som gått från rehabiliteringsstadium till en något mera lustfylld fas.
– Möjligheten att spela innebandy har också alltid kittlat och nu kan jag få utlopp för intresset i K4 Idrottsföreningen i division III, förklarar 20-åringen.
Undersköterska
Simon Lundmark bor kvar hemmavid på Pitevägen i Abborrträsk, två mil utanför Arvidsjaur.
Han är utbildad undersköterska, gick ut vård- och omsorgsprogrammet förra vintern med ett halv års fördröjning på grund av cancern. Och arbetsuppgifterna inom vårdsektorn bedriver han med stort engagemang.
– Jag njuter av att få hjälpa andra och mår bra av den uppskattning jag får tillbaka, säger han.
Simon har testat sina vingar både på vårdcentralen i Arvidsjaur, bland dementa och inom hemtjänsten plus att han gjort praktik bland förståndshandikappade på orten. Han har också praktiserat på barnonkologen i Umeå, canceravdelningen där han själv vistats så långa perioder.
Siktar mot Skellefteå
– Målet är att få ett stadigvarande jobb med jämn inkomst som gör det möjligt att flytta hemifrån, säger Simon.
Och då är det inte osannolikt att Skellefteå blir boplats för nästa steg i livet. Där finns två ingredienser som lockar.
– Dels har jag tjejen där, Alva, som jag varit tillsammans med i två år, dels finns det ett hockeylag i stan som hjärtat alltid klappat för. Så fort tillfälle ges tar jag chansen att hälsa på både hos Alva och på Skellefteå Kraft Arena, säger Simon Lundmark.