”Smartsam nostalgi i kärleksdrama”
”Norwegian Wood” representerar den vardagliga och realistiska änden av författarens penna.
Toru Watanabe sitter på ett flygplan. Han hör en smörig cover av Beatles Norwegian Wood på radion och fylls av smärtsam nostalgi. Sedan följer en återblick till tiden då Toru var 19 och nyss förlorat sin bästa vän. Boken handlar om relationen han skapar med den avlidnes flickvän Naoko och om hur hon sedan förvrängs av en destruktiv depression. Norwegian Wood är en god inkörsport för de intresserade av lågmälda, existentiella kärleksdraman.
.
”Murakami skapar ett eget universum”
”Kafka på stranden” är så pass surrealistisk att den skapar ett eget universum, vilket får den att kännas mer fantasy än hans andra verk.
Huvudpersonen Kafka Tamura rymmer vid femton års ålder hemifrån för att hitta sin syster och sin mor. Den andra huvudpersonen är Nakata, en förståndshandikappad äldre man som kan tala med katter. Något mystiskt händer med en av hans katter och Nakata måste för första gången lämna sin hemstad. Boken handlar om hur dessa två berättelser sammanflätas.
.
”Mästerverk med oförklarlig handling”
”Fågeln som vrider upp världen”representerar den bortre gränsen för Murakamis absurdism och komplexitet. Medan Kafka korsar ett hav av surrealism, dyker Fågeln ned i det havet. Bokens handling är närapå oförklarlig. Toru Okada förlorar sin katt. Och sitt jobb. Så småningom är även hans fru borta. Han mediterar nere i brunnar, träffar ett synskt tvillingpar, blir fiende med en högt uppsatt politiker och mycket mer. Ett mästerverk. Gör inte samma misstag som jag, dock. Innan du läser den bör du bekanta dig ordentligt med stilen som tillhör nästa års nobelpristagare i litteratur. Haruki Murakami, alltså. Om nu inte det framkom.