Silverfeber har skapats av danskonstnären och koreografen Tina Andersson med rötter i Arjeplogs fjällvärld. Föreställningen tar avstamp i Nasafjäll på 1600-talet då silvermalm upptäcktes och tvångsrekrytering av samer påbörjades. Föreställningen beskrivs som ett undersökande av koloniala spår i den fysiska kroppen och kluven identitet – om samiskt arv i en samtida kontext. Medskapare är skådespelaren Emelié Sterner och musikern Erik Björksten.
Föreställningen börjar med att Tanja Andersson ligger hopkrupen på golvet och sedan sakta börjar resa sig allt mer. Hon symboliserar Nasafjäll.
Det är en stark och uttrycksfull föreställning med dans, text och sång. Texterna och sången är det som berör allra mest.
"Det är något i blodet. Det rusar runt, runt och går inte att sortera. Trodde det var underströmmar i forsen men det är farsan, det är du. Det kan vara farfar när han gick igenom isen och kom tillbaks eller kanske farbröderna, de som stannade kvar under vattenytan"
Så löd en del av en text som Emelié Sterner läste under tiden som Tanja Andersson framförde en uttrycksfull dans, ett sätt att visa hur förtrycket satt spår i rörelsen.
Med dragspel, skällor och elektroniska medel skapar musikern Erik Björksten stämning i rummet. Man hör tydligt renarna på fjället. Stämningen varierar sedan från varm till mycket mörk och dov allt medan dansen fortsätter.