Anna inventerar Malmbergets värden innan de utplånas

Medan det ena gruvsamhället i Malmfälten är omtalat för sin genomtänkta stadsplan och värdefulla arkitektur, är det andra mest känt för Gropen som uppstått på grund av malmbytningen. Men Malmbergets rivningshotade områden är minst lika intressanta och unika som Kirunas. Det konstaterar Piteå museums byggnadsantikvarie Anna Elmén Berg, som inventerar Malmberget på uppdrag av länsstyrelsen.

23 april 2011 06:00

Rivning eller flytt? Frågan har sedan i mitten av förra seklet ständigt varit aktuell för människorna som bor och arbetar i Malmberget. Den här gången berörs 6500 invånare. Tio områden ligger i nuvarande rasriskområde, för att malmen under de centrala delarna av bebyggelsen ansetts brytvärd. Anna Elmén Berg inventerar också fyra områden i grannorten Koskullskulle för att de är av riksintresse. Gällivare kommun överväger möjligheten att förtäta Koskullskulle genom att flytta byggnader från Malmberget dit.

- Att flytta eller riva hela samhällen med sådana kulturella riksintressen att de skyddas i miljöbalken, som de gör här, ställer till svåra problem. Kommunen måste värna om det som är värt att bevara och min uppgift är att definiera vad värdena består i. I den här analysen ingår inte industriområden, bara bostadsområden, säger hon.

Värdefulla miljöer
Vid flera tillfällen sedan i höstas har hon åkt från Piteå, för att i samarbete med Norrbottens länsstyrelse utföra den grundligaste inventering som någonsin gjorts av Malmberget. Gällivare kommun samarbetar i sin tur med LKAB och andra intressenter i planeringen av miljö- och byggnadsärenden för framtiden.

- När jag beskrivit, tolkat och värderat allt, ska jag lämna rekommendationer för hur kulturvärdena ska hanteras. Olika områden är intressanta ur olika synpunkter. En del arkitektur finns till exempel ingen annstans i världen, därför måste vissa byggnader flyttas.

- Andra områden kan vara mer historiskt intressanta, så att de behöver dokumenteras innan de utplånas, säger Anna Elmén Berg som är en av länets fem byggnadsantikvarier.

En gruvlig chock
Hon började sitt arbete med att till fots inspektera de aktuella områdena. En imponerande lång promenad som tog tre dagar i anspråk.

- Sedan dess åker jag bil! Men jag är glad att jag började med att gå, för jag träffade människor som gärna berättade om hur allt varit och är. Det finns en lång tradition av anpassning till gruvbrytningen och det är viktigt att de berörda har talan i förändringsprocessen.

Malmbrytningen startade 1741. Malmbergets historiska centrum revs på 1960-talet, samtidigt som järnvägen flyttades. Järnvägsområdet, eller centrum, där bland annat Gunillaskolan, torget, vårdcentralen och den kultförklarade sporthallen ligger, ska avvecklas inom en inte alltför avlägsen framtid, i likhet med bolagsområdet. Elevhemsområdet längst söderut, nedanför östra Malmberget ska vara utrymt 2012.

- Från första början visste man att malmkroppar fanns under samhället, men kunde inte se konsekvenserna av det. Malmen har inget värde förrän den blir lönsam att bryta, säger Anna Elmén Berg.

I mitten på 1950-talet chockade LKAB ortens invånare första gången, genom att offentliggöra rivningsplanerna för att kunna bryta Kaptensmalmen. Från början av 1960-talet och 20 år framåt försvann privata bostäder, hyreshus, offentliga anläggningar, affärs- och föreningslokaler och annan samhällsservice i flera kvarter. Hela det historiska centrumet revs, men somligt flyttades.

Första raset i det som sedan skulle bli Kaptensgropen, skedde nattetid i september 1921. Innan dess var verksamheten ett dagbrott. 1971 skedde det andra gruvraset. Det stadsplanerade området hade underminerats till följd av gruvbrytningen och hägnades in. Sedan dess har ortsbefolkningen tvingats vänja sig vid jordskalven, som blivit vardag med tiden.

Gropen delar tätorten i två delar och rasrisken omfattar allt större områden, sedan länge även de som byggdes upp nya på 70-talet. Också det äldsta området är underminerat. Där har gruvbolaget uppfört allt från en påkostad disponentvilla, till tjänstebostäder, arbetarlägenheter, kontor, samt eget hotell. Allt anpassat efter terrängen och naturens förutsättningar.

- Det finns lika fina hus i Malmberget som i Kiruna, men här vet ingen vem arkitekten är. Att det är en kunnig person syns på den arkitektoniska kvaliteten och det glesa byggnadssättet av villastadskaraktär, säger Anna Elmén Berg.

Inga privata trädgårdar finns, däremot riklig naturlig växtlighet.

- En mycket fin boendemiljö, med söderläge och vacker utsikt är typiskt för Malmberget. Men den stadsplanerade delen har inte anpassats efter landskapet på samma sätt som på bolagsområdet, där det tydligt märks att en arkitekt med insikter gjort jobbet.

- Stadsplanen är en rutnätsplan som är hyfsad i väster, men med så branta gator i den öster att de ibland inte går att köra på, säger Anna Elmén Berg.

En annan sak som hon tänker på är att den framtida planeringen inte bara handlar om hus:

- När ett samhälle rivs försvinner personliga värden och människornas förankring i världen, hela identiteten. Det är viktigt att ta hänsyn till vad människorna som bor här prioriterar högst. Det är bolagshotellet, disponentvillan, tvåfamiljshusen i Långa raden, arbetarkasernerna och kyrkan.

Hon är medveten om att det är lätt att fastna för de äldsta byggnaderna, trots att det inte är enbart ålder som gör något värt att bevara. Allhelgonakyrkan från 1940-talet är ett exempel. Ett annat är bostadsområdet Malmsta från 1950-talet.

När Anna Elmén Berg arbetar med inventeringen utgår hon från en metod som Riksantikvarieämbetet i Norge utarbetat.

Den kallas Dive och är till hjälp vid beskrivning, tolkning och värdering av helhetsstrukturer, tomter och byggnader.

- Utifrån det kan jag lämna rekommendationer om flyttning, eller dokumentation innan rivning. På 1980-talet upprättade Gällivare kommun en bevarandeplan, men många hus är så ombyggda att kulturvärdena är spolierade.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Karina Sundkvist