Några tankar inför min väns resa till den stol som absolut måste vara reserverad för henne på vår Herres högra sida. Tror att Han, med hennes kloka och vänliga ton, kommer få höra en och annan sanning.

Hon var en otroligt stor personlighet. Hon var mångkunnig, tuff, kärleksfull och en fantastisk människa. Tänk vad hennes insats i Ryssland förändrat livssituationen för så många. Även i politiken, både på riksplanet och här hemma.

När vi vandrat tillsammans på gator och torg har det alltid kommit fram personer som framfört lovord över hennes insatser.

Tillfälligheterna, fast vi tidigare träffats i olika sammanhang under årens lopp, gjorde att vi hamnade i samma hyreshus. Vilken tur jag hade.

Den omtanke och vänlighet jag fick mottaga var fantastisk. Hela hennes familj ställde upp på vårt grannboförhållande. Eller som vännerna sa, Grannmor. Vi fick vara tillsammans i skärgården, I hennes älskade Hällsel och på Kogrundet. Vi lagade mat, hon var expert, men kunde även prisa mina i jämförelse, små kunskaper.

Jag är djupt ledsen men samtidigt väldigt ödmjuk för den tid vi fick tillsammans. Tror inte att jag kommer att få sitta i stolen till vänster. Är alldeles för svårhanterlig för det. Min Gud tycker förmodligen att jag är bångstyrig.

Jag räknar ändå med att Du Gud på bästa sätt tar väl hand om min vän och Grannmor.

”Den människa som givit med fulla händer, sitt hjärtas guld, sin godhets rikedom, för henne sig en evig låga tänder som brinner klar i minnets helgedom”.