Piteå Höstens föreläsningsserie anordnad av Piteå Nya föreläsningsförening inleddes med en föreläsning om Rysslands agerande i Barentsregionen. Föreläsare var Kristian Gerner, professor i historia och Rysslandskännare.

Rysslands historia har sedan Peter den stores tid präglats av pendling mellan satsning på utveckling och regression. Tsar Peter ville skapa ett Ryssland präglat av innovation och kultur. Skapandet av Petersburg är exempel på en progressiv fas då staden och dess kultur skulle efterlikna främst rika, holländska städer.

Statsapparaten moderniserades med Sverige som förebild. Men Ryssland missade att anamma den västeuropeiska öppenheten och mångfalden av idéer. Istället växte den kontrollerande och repressiva statsapparaten.

Artikelbild

Kristian Gerner.

Man litade inte på folket, hemlig polis och angiveri etablerades vilket hämmade de innovativa krafter som fanns. Historien har gång på gång upprepat detta. Den senaste fasen i denna cykliska utveckling exemplifieras i Gorbatjovs perestrojka och glasnost, som efterträddes av repression och isolationism i och med Putins tillträde till statschefsposten.

Ett tag, under Medvedevs styre, öppnades återigen för en innovativ period och man planerade skapa ett Rysslands Silicon Valley. I och med Putins återinträde till presidentmakten svängde pendeln återigen tillbaka. Nu satsar Ryssland ånyo på export av råvaror och köper in teknologi från annat håll, senast bland annat från Sydkoreas Samsung som ska bygga ett 15-tal fartyg för frakt av flytande naturgas.

Till de viktigaste exportvarorna hör naturgas och det finns rikligt med sådan i den arktiska regionen. Den ryska arktiska kusten är inte bara Barents hav, utan den sträcker sig över 11 tidszoner österut. Hittills har klimatet gjort det svårt att utnyttja naturgasresurserna, men ett varmare klimat kan öppna möjligheterna. Ryssland förbereder sig på detta.

Stalintiden präglades också av att Sovjetunionen skapade förutsättningar för industriell expansion till de delar av det stora landet som ännu inte kunnat industrialiseras. Man grävde kanaler och byggde järnvägar och arbetskraften utgjordes till stor del av fångar i den så kallade Gulagarkipelagen. Landet var fattigt och skulle än på några generationen inte kunna njuta av den ljusa framtid som kommunismen utlovade, men med hårt, slavliknande arbete skulle detta möjliggöras. Ett av de stora projekten i början av 1930-talet var Belomorkanalen (Vita havetkanalen) från finska viken till Vita havet.

Det militära perspektivet belystes också av Kristian Gerner. Baser i Barentsregionen gör det möjligt för Ryssland att skapa försvar och övervakning i första hand gentemot NATO. Expansionen söderut mot Svarta havet är ytterligare exempel på detta.

Enligt föreläsaren var invasionen av Krim en onödig handling som bara skapat svårigheter gentemot Västeuropa, USA och inte minst Ukraina – Ryssland hade kunnat bevaka sin roll på Krim med ekonomiskt och politiskt samarbete. Rysslands mer spända förhållande till Skandinavien och inte minst Sverige, kan handla främst om Gotland, som har ett strategiskt läge i Östersjön

I den ryska ledningen finns den starka presidentmakten, men också oligarker och säkerhetstjänst. Det ryska folket har hittills inte höjt rösten, men gemene man kan uttrycka sin åsikt med den svarta humor som man till fullo kan förstå bara om man kan ryska.

Protestmarscher har tidigare slagits ned, men börjar vara svåra att tysta. Med hjälp av sociala medier har de protesterande fått ökade möjligheter att hävda sin kritik. Protesterna går inte att tysta ned så som gjordes under Peter den stores tid eller under stalintiden. Om detta innebär en förändring i de cykliskt återkommande svängningarna mellan innovation och regression återstår att se.

Ett 60-tal åskådare bevistade Kristian Gerners föreläsning och efteråt ställdes många frågor – ett tydligt tecken på att ämnet var intressant.