Kändisjubilarer

17 februari 1916 14:14

Anders Hedberg

föddes 1951 och är en före detta ishockeyspelare som har spelat över 100 A-landskamper. Hedberg skolades i Djurgården men flyttade snart till USA där han spelade i New York Rangers tills han la av 1985. Mellan åren 2000-2002 var Hedberg General Manager för Tre Kronor. Från och med 2007 är Hedberg tillbaka i New York Rangers-organisationen som Europaansvarig för scoutingen av äldre spelare.

Tomas Ledin

föddes 1952 och är en svensk sångare och låtskrivare. Han deltog i Melodifestivalen 1972 med sin låt ”Då skall jag spela” som gick in på Tio-i-topp. Sitt kommersiella genombrott fick Ledin år 1977 med låten ”Minns du Hollywood”. Några av hans största hits är ”Sommaren är kort”, ”Sensuella Isabella”, ”Just nu”, ”I natt är jag din” och ”Släpp hästarna fria”. Ledin har alltid varit populärare hos det svenska folket än bland kritikerna. Det märktes inte minst på reaktionerna när hans senaste platta ”Djävulen & Ängeln” (2000) kom ut. Den sågades nästan enhälligt av kritiken men sålde mycket bra. År 2001 kom samlingsalbumet ”Festen har börjat” som sålde ändå bättre, trippel-platina! Förra året kom senaste storsäljaren, ”500 dagar om året”. Ledin är sedan drygt 25 år tillbaka gift med ”Stickan” Anderssons dotter Marie Ledin. Senaste studioplattan ”Höga Kusten” kom 2013.

Auguste Renoir

föddes 1841 som Pierre-Auguste Renoir, dog 1919 och var en fransk målare. Som ung arbetade Renoir som porslinsmålare. Första kontakten med impressionisterna frigjorde på 1870-talet hans koloristiska begåvning, och han målade nu med skimrande regnbågspalett några av impressionismens huvudverk, till exempel ”Teaterlogen” (1874) och ”Le Moulin de la Galette” (1876). Omkring 1883 övergick Renoir till en stil med djupt blå och gröna toner och en stundom emaljblank yta. Den nakna fullmogna kvinnokroppen blev nu ett centralt motiv i hans konst (”Les grandes baigneuses”, 1885). Sedan han av hälsoskäl bosatt sig i Cagnes målade han kvinnor, barn, blommor, frukter och soliga Rivieralandskap i alltmer blossande varma färger. Renoirs hem i Cagnes är numera museum.

Enrico Caruso

föddes 1873, dog 1921 och var en italiensk operasångare, världens genom tiderna mest berömde tenor. Caruso var verksam först i hemlandet och från 1903 främst vid Metropolitan i New York. Hans sångteknik var högt utvecklad, hans röst mjuk och fyllig på ett sätt som gjorde att den i särskilt hög grad kom till sin rätt vid dåtidens primitiva grammofoninspelningar.

George Harrison

föddes 1943, dog 2001 och var en engelsk gitarrist och sångare. I slutet av 1950-talet gick Harrison med i Liverpoolgruppen The Quarrymen som senare döptes om till The Silver Beatles, för att till slut bli The Beatles. I The Beatles skrev Harrison låtar som ”Taxman” (1966), ”Within And Without You” (1967), ”While My Guitar Gently Weeps” (1968) och ”Here Comes The Sun” (1969). Efter att The Beatles upplöstes 1970 inledde han en framgångsrik solokarriär. Hans första solo-LP ”All Things Must Pass” (1970) innehöll bland annat de två superhitsen” ”My Sweet Lord” och ”What Is Life”. Bland Harrisons övriga hitar genom åren kan nämnas ”Give Me Love - (Give Me Peace On Earth)” (1973), ”All Those Years Ago” (1981, en hyllningssång till John Lennon tillsammans med Paul och Linda McCartney och Ringo Starr) och ”Got My Mind Set On You” (1987). År 1988 bildade han tillsammans med Bob Dylan, Jeff Lynne och Tom Petty supergruppen Traveling Wilburys. Harrison var också sedan 1960-talet anhängare av Radna Krishna Temple och producerade musik åt sekten.

Anthony Burgess

föddes 1917 som John Anthony Burgess Wilson, dog 1993 och var en engelsk författare. I sina romaner som präglas av vild fantasi och en ofta svart humor, kritiserade Burgess det moderna samhällets avarter, men han tog också upp mer allmänna frågor, som arvsynd, människans ondska och möjligheten till ”utveckling”. Tvivel på det senare och tron att ondskan i världen är större än godheten uttrycks i romaner som ”A Clockwork Orange” (1962, sv ”En apelsin med urverk” 1972, filmatiserad av Stanley Kubrik 1971), ”Jordiska makter” (1980, sv 1981), ”Slutet på världsnyheterna” (1982, sv 1983) och ”Syndarens rike” (1985, sv samma år). Av Burgess senare verk kan nämnas ”Djävulens tonart” (1989, sv 1990) och ”Död man i Deptford” (1993, sv 1994).

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!