När Riksrevisionen i veckan kom med en rapport över den vårdvalsreform som alliansregeringen genomförde visade denna att vårdvalet blev en reform som gynnade de rika och de friska i stället för att öka tillgängligheten för alla patienter. Visst har antalet vårdcentraler blivit fler. Men dessa har i huvudsak etablerats i tätbefolkade områden, det vill säga där patientunderlaget är störst. Rapporten pekar också på att de nya vårdcentralerna tenderat att öppnas i välbärgade områden.
Riksrevisionen har i sin granskning prövat om vårdvalsreformen lever upp till de etiska principer för sjukvården som riksdagen fattat beslut om. Riksrevisionen pekar på att det finns anledning att misstänka att resurser som borde ha gått till de patienter som har allra störst vårdbehov i stället gått till patienter med ett mindre vårdbehov. Riksrevisor Jan Landahl säger i en kommentar till TT: ”Det allvarligaste av allt är att reformen högst troligt resulterat i att patienter med störst vårdbehov trängts undan, till förmån för patienter med mindre vårdbehov.”
Redan när vårdvalsreformen infördes pekade många kritiker just på risken att det fria vårdvalet skulle kunna påverka resursfördelningen inom sjukvården på ett icke önskvärt sätt. Med facit i hand visar det sig att dessa hade rätt i sina farhågor. Mekanismerna bakom detta är knappast revolutionerande. Nya vårdcentraler öppnas inte utifrån vårdtyngd utan utifrån de områden där efterfrågan är störst. Undersökningar har sedan tidigare pekat på att patienter med stora vårdbehov söker vård i lägre utsträckning än vad patienter med mindre vårdbehov gör. Att vårdcentraler framförallt etablerats i områden med gynnsamma socioekonomiska effekter förstärker denna snedfördelning.
Det går inte heller att bortse från de effekter som eventuellt lönsamhetstänk kan medföra. I och med att ersättningssystemen gör det förmånligare att behandla enklare åkommor jämfört med att hantera mer komplexa vårdsituationer kan naturligtvis spela in.
Nu är det inte bara Riksrevisionens rapport som påvisar att klyftorna inom sjukvården växer. Vid utvärderingen av Vårdval Stockholm, som Karolinska folkhälsoakademin genomförde, konstaterades att alla inkomstgrupper fått minskade vårdresurser sedan vårdvalet infördes utom den rikaste och friskaste fjärdedelen av befolkningen som de facto fått se sina vårdresurser öka avsevärt.
Slutsatsen kan bara bli den att marknadsekonomiska modeller inte klarar av att fördela vårdresurserna efter faktiska vårdbehov. Resultatet blir att sjukvårdens etiska principer sätts ur spel och vården kommer mer att fördelas utifrån principen om att den som skriker högst får mest. Ska det fria vårdvalet finnas kvar måste reformen omarbetas från grunden, så att det säkerställer att de som har största vårdbehoven står i första rummet.