En av de frågor som medierna lyft fram under den gångna veckan har varit det påstådda gnisslet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet inom ramen för regeringssamarbetet. Det har beskrivits som att det regeringsvana partiet, Socialdemokraterna, ska reta sig på att rookien inom regeringen, Miljöpartiet, alltid drar ut på förhandlingarna mellan partierna i och med att man vill sätta sin prägel på samtliga politikområden. Detta är en bild som varken Stefan Löfven eller Gustav Fridolin vill kännas vid. Och när man ser hur väl samkörda Löfven och Fridolin är på utbildningspolitikens område är man beredd att tro att medieuppgifterna är kraftigt överdrivna.
En sak är nämligen säker. Det finns en bred samsyn mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet kring utbildningspolitiken och behovet av särskilda satsningar på skolan för att kunna ge svensk skola möjlighet att stärkas så att den åter håller den världsklass den en gång gjorde.
När statsministern Stefan Löfven presenterade den satsning som ska ge sextiotusen särskilt skickliga lärare ett lönelyft lyfte han fram den svenska skolans allvarliga läge med sjunkande kunskapsresultat, ökad ojämlikhet i skolan och en kraftig lärarbrist som skäl till att lärare och inga andra yrkesgrupper prioriteras i denna ovanliga statliga lönesatsning som kostar statskassan tre miljarder kronor årligen.
Visst är satsningen exceptionell på många sätt, och visst kan man ha förståelse för att man från fackligt håll inom andra branscher vänder sig mot denna typ av störning i den svenska lönebildningsprocessen, men något drastiskt måste göras i en tid när allt fler vänder läraryrket ryggen.
Det finns inte heller några kraftiga tecken på intresset för läraryrket stigit i någon högre grad. Söktrycket är fortfarande skrämmande lågt med den prognosticerade bristen på 65 000 lärare fram till år 2025. Att satsa på skickliga och engagerade lärare är en nyckel för att vända denna utveckling och göra läraryrket mer attraktivt.
Det andra benet i veckans skolsatsningar är den särskilda satsning på skolor som har det särskilt tufft vad gäller att nå kunskapsmålen för eleverna. Även denna satsning är klockren. Alla skolor ska nämligen vara bra skolor som har förutsättningar att stödja varje barns kunskapsutveckling så att den blir optimal. Detta är A och O för att kunna bryta de ökande skillnader vi ser i resultat mellan olika skolor i vårt land. Ansatsen i denna satsning är avsevärt bredare än den satsning som dåvarande utbildningsminister Jan Björklund genomförde i form av karriärtjänster för lärare i särskilt utsatta områden.
En avgörande framgångsfaktor för de två skolsatsningar som regeringen presenterade under Almedalsveckan är det stöd för reformerna som finns från såväl arbetsgivarhåll som från fackligt håll. Ska vi lyckas stärka svensk skola på ett långsiktigt hållbart sätt måste regering, fack och arbetsgivare gå i samma takt. Det verkar man sannerligen göra i detta fall – och det känns sannerligen bra.