Skolverket presenterade för någon vecka sedan statistik över hur personalsituationen i landets förskolor ser ut. Det är första gången som statistiken bygger på individdata och detta ger nya möjligheter att analysera hur utbildningsnivån hos personalen ser ut i landets kommuner. Den bild som Skolverket presenterar ger inte någon särskilt ljus bild. Var fjärde person som jobbar i förskolan har utbildning, på gymnasie- eller högskolenivå, för att jobba med barn. Rikssnittet för andel av personalen med förskollärarexamen ligger på fyrtiotre procent.
I Norrbotten som helhet ser situationen bättre ut än vad den gör på riket. Andelen förskollärare ligger i vårt län på femtiosex procent och andelen utan utbildning för arbete med barn ligger på tretton procent. I Piteå älvdal sticker Piteå och Älvsbyn ut positivt. I båda dessa kommuner ligger andelen med förskollärarexamen på sextiosju procent. Två av tre som jobbar i förskolan har således förskollärarexamen. Även när det gäller personal utan utbildning visar statistiken positiva tal för dessa kommuner. I Piteå saknar nio procent utbildning för arbete med barn och i Älvsbyn tio procent.
I A-kommunerna är situationen dyster vad gäller tillgången på förskollärare i verksamheten. I Arjeplog har endast var fjärde som jobbar i förskoleverksamheten förskollärarexamen. I Arvidsjaur är det knappt var tredje som saknar denna examen. Den andel som helt saknar utbildning för arbete med barn ligger på arton procent, det vill säga något lägre än rikssnittet. För Arjeplog är siffrorna mycket dystra vad gäller andelen av personal som helt saknar utbildning för att jobba med barn, då hela fyrtiotvå procent saknar relevant utbildning.
Går man djupare in i statistiken så ser man att det i Arjeplog går det hela nitton barn på varje förskollärare, det vill säga femtio procent mer per förskollärare än i riket som helhet där det går 12,5 barn per förskollärare. I Arvidsjaur går det tretton barn per förskollärare, i Piteå 7,9 barn per anställd och i Älvsbyn 7,1 barn per anställd. Med detta placerar sig Älvsbyn trea i landet. När det däremot gäller antalet barn per anställd så sticker Arvidsjaur ut bland de fyra kommunerna med 4,1 barn per anställd. Med det placerar man sig näst bäst i landet. Även Arjeplog och Älvsbyn ligger under rikssnittet med 4,7 respektive 4,8 barn per anställd. Piteå ligger på rikssnittet med 5,3 barn per anställd.
Förklaringarna bakom andelen förskollärare och andelen anställda som helt saknar utbildning för arbete med barn är säkerligen flera. Visst kan man till visst del förklara en lägre andel förskollärare i inlandskommunerna med att det är särskilt med rekryteringen av förskollärare till dessa kommuner. Men det verkar vara långt från hela sanningen. Det finns en rad exempel på mindre kommuner i Norrbotten och Västerbotten som ligger över rikssnittet, och i en hel del fall klart över rikssnittet, vad gäller andelen personal med förskollärarexamen. Så förklaringen måste vara en annan.
Kan det vara så att det de facto handlar om ambitionsnivå och vilja att satsa på förskollärarna som ger utslag. Speciellt kan det finnas skäl att ställa dessa frågor när det gäller en kommun som Arjeplog där såväl andelen förskollärare som andelen outbildad personal sticker ut. Arjeplog hamnar sjätte högst i landet vad gäller andelen outbildad personal och tolva från slutet vad gäller andelen personal med förskollärarexamen. När det gäller Piteås och Älvsbyns hedrande niondeplats i landet, vad gäller andelen med förskollärarexamen, får man absolut känslan av att de goda siffrorna är ett utslag av en hög ambitionsnivå. För Älvsbyns del förstärks bilden ytterligare med tanke på att kommunen ligger på fantastisk tredjeplats vad gäller antalet barn per förskollärare.
Med tanke på den brist på förskollärare som redan föreligger, och som kommer att förvärras avsevärt, så borde landets kommuner verkligen se om sitt hus och satsa hårt på rekrytering av förskollärare, och att man prioriterar förskollärarna på samma sätt som man prioriterar övriga lärarkategorier. Annars är risken stor att de kommuner som inte satsar kommer att få mycket stora problem att bedriva en förskoleverksamhet som vilar på god pedagogisk grund. Dessa kommuner lär tappa snabbt i attraktivitet hos barnfamiljerna och risken är stor att de söker sig till mer framsynta kommuner. Det är något att ha i minne för kommunpolitiker när man sätter sina prioriteringar.