Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har hoppet på och hos unga människor stegvis stagnerat. I takt med att skolan blivit allt svårare att ta sig igenom, att arbetsmarknaden ofta ter sig som ett svart hål och att antalet utbildningsplatser vid Sveriges högskolor och universitet minskar är det svårt för ungdomar att se sin roll i samhället som viktig, då budskapet från samhället är det omvända.
Möjligheterna för dagens unga att skapa sig ett vuxenliv begränsas då det inte finns några möjligheter att kunna utvecklas som person, varken intellektuellt eller socialt. Problemen som skapas är i verkligheten större än vad siffror i statistiken visar. Att ungdomar drabbas av psykisk ohälsa och minskad framtidstro parallellt med dålig självbild och minskat självförtroende är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Det är det som Socialdemokraterna bland annat gick till val på att ändra. Den hopplöshet så många unga av idag känner är inte ett individuellt misslyckande, det är i stället samhället som har svikit.
Budgeten som regeringen presenterade i torsdags innehåller därför ett politiskt djup med en ovanligt klar samhällsriktning. Om man exempelvis börjar med 90-dagarsgarantin för unga så ser vi en klar och enkel lösning på både ett, två och tre samhällsproblem.
För det första går staten in och stoppar den långtidsarbetslöshet som många unga befinner sig i. För det andra får unga vuxna en möjlighet att få den viktiga arbetslivserfarenhet som krävs för att sedan kunna få ett nytt jobb och för det tredje ser man detta som en möjlighet att lösa den underbemanning och brist på personal som ofta finns i exempelvis äldreomsorgen och inom hemtjänsten. Traineejobben är ett konkret försök att råda bot på den hopplöshet som har bitit sig fast i en hel ungdomsgeneration.
Kritiken som riktats mot Magdalena Andersson från de borgerliga partierna om att föra en ungdomsfientlig politik i och med att den sänkta arbetsgivaravgiften för unga tas bort är missriktad. Sänkt arbetsgivaravgift skulle kunna funka i teorin, men visa av verkligheten vet vi att företagsägare inte kommer råda bot på ungdomsarbetslösheten för vänlighetens skull om de inte har behov av arbetskraften. Det krävs i stället praktiska insatser från statligt håll för att kunna hålla en samhällelig standard som inte får vara beroende av vad enskilda företag gör.
Samtidigt har byggandet av hyresrätter stannat av och inga statliga insatser har uppmuntrat till att bygga nytt under de senaste åtta åren. Unga vittnar om bostadssituationer som ingen önskar sin värste fiende, där möjligheten att få en lägenhet ligger närmast tio år framåt i tiden och fram till dess tvingas till osäkra andra, tredje och fjärdehandskontrakt. Dagens unga får alltför ofta leva ofta som nomader, där korta hyreskontrakt och osäkra anställningar gör relationerna flyktiga och möjligheten att någon gång kalla ett ställe för ”sitt hem” är en utopi.
Det blir en tillvaro som snurrar snabbare än ett ekorrhjul utan kontroll att kunna forma sitt eget liv. Att som ung kunna starta sitt egna, vuxna liv handlar om att kunna skapa sig mer än en fast punkt i livet, det handlar om att den även ska vara självvald.
Man har sagt att nittiotalisterna är de nya konservativa, där villa, Volvo, vovve är det man ser fram emot och längtar efter. Det är inte konstigt, då samhället tvingar in unga i en helt annan livsriktning.
Om de förslag budgeten presenterar går igenom skulle den här mandatperioden vara den mandatperiod som ger hoppet åter till dagens unga. Inte bara för att möjligheten att komma in på arbetsmarknaden ökar för unga i och med 90-dagarsgarantin. Dessutom skapar regeringens stora nya infrastruktursatsningar även en ny form av hopp.
Byggandet av Norrbotniabanan ökar möjligheterna att som ung inte tvingas bli begränsad av sin geografiska hemvist som tidigare. De särskilda stöd som kommer ges till kommunerna för att kunna göra egna satsningar inom kollektivtrafiken blir även de viktiga reformer för unga. Upprustningen av miljonprogrammen skapar inte bara nya jobbtillfällen, utan skapar även en känsla av hoppfullhet i de miljonprogramområden som är spridda över hela Sverige där många av dagens unga som ändå haft någon tur i bostadslotteriet bor.
En känsla av att bli sedd skapar också en känsla av att vara viktig. Att vara viktig ger i sin tur en vilja att vara delaktig i det samhälle vi delar med andra. Om den sociala tryggheten återgår till att bli en självklarhet kommer det också visa sig på helt andra sätt. Att säga att budgetförslagen innehåller en helhetslösning för Sverige är näst intill en underdrift. Den har ett helhetsperspektiv som kommer vara livsviktiga för en hel generation.