- Det här är mammans ägg, och här är en spermie. Tyra, vår snart 5 åriga dotter har gjort ett kollage med löv på förskolan, pekar och berättar.
Vuxna har varierande framgång med att prata om sex med våra barn, en del tycker det är lätt, andra gruvar sig och försöker att rycka plåstret snabbt. När vi når puberteten brukar de allra flesta ha kunskapen om hur barn blir till. Ändå har undervisning länge handlat mycket om biologi, om att skydda sig. Från graviditet, och könssjukdomar.
När jag tänker på min uppväxttid matades vi med mer fördomar än fakta, både på skolan och fritiden. Det snarare förstärkte myter kring pojkar och flickors sexualitet, än gav oss kunskap som skulle vara till nytta i praktiken. Mödomshinnan ”fanns på riktigt”, killar var mer intresserade av sex än tjejer, så killar behövde tjata sig tills sex. Det var helt normalt. Idag vet vi bättre.
Det har hänt mycket sedan jag gick i skolan, då sexualkunskap bestod av en generad lärare och missvisande svar i Veckor Revyn. När vi var unga fanns inte internet, och inte heller mobiltelefoner med kameror. Det är både på gott och på ont för dagens unga. Möjligheten att hitta svar på frågor, hitta andra som är som du är lättare än någonsin. Samtidigt finns risker för övergrepp, och misstag som får långtgående konsekvenser.
Vi har fortfarande problem med att synen på killar och tjejers sexualitet skiljer sig åt. Det syns bland annat i svaren från en undersökning gjord av Ecpat- en barnrättsorganisation som arbetar mot sexuell exploatering av barn. ”Tjejer måste sluta skicka bilder” är titeln, där man bland annat tagit fasta på hur pojkar i större utsträckning lägger ansvar på den som blir utsatt än på den som utsätter. Här i exemplet på att sprida nakenbilder. När vi pratar om sexualitet och risker fokuserar vi ofta på tjejer, och tjejers beteenden och det gör att pojkar hamnar i skymundan både i risken att bli förövare men än mer i risken att som utsatta bli än mer osynliga.
Nyfikenheten på sex är inget vi kan förbjuda, eller ens borde, vår sexualitet följer oss från vaggan till graven och kan vara en stor källa till glädje och njutning. Vi lär våra barn ansvar för olika saker, utifrån mognad och utveckling på många områden, för att de så småningom ska kunna klara sig själva. Sexualiteten borde inte vara undantagen.
Att vi som vuxna, och som samhälle lär våra barn att sex ska vara samtyckt, att det mesta de funderar på är ”normalt”-att man ska våga fråga och be om hjälp, att ens sexualitet är ens egen och att inkludera någon annan ställer krav på samtycke och kommunikation. Att det handlar om relationer, och hur vi ser på varandra borde vara självklart.
Därför är jag väldigt glad att vi äntligen fått till en förändring av skolans sexualundervisning, ”Sexualitet, samtycke och relationer” är det nya namnet men framför allt: ett nytt fokus. Sexualundervisningen har varit ämnesintegrerad, men det har inte ingått i lärarutbildningen. Från och med 1 januari i år kommer den att göra det. Det innebär att vår 5 åring, som redan vet hur barn blir till, har chansen att möta fler vuxna som kan svara upp mot hennes funderingar i framtiden.
Om vi kan rusta våra barn och unga, med kunskap om den egna kroppen, vilka rättigheter man har och att sex kräver både nyfikenhet, samtycke och respekt kommer de att ha lättare att undvika de risker som finns och ha bättre förutsättningar för ett njutbart sexliv -genom hela livet.