Vid den senaste LO-kongressen uppmärksammade en rad motioner behovet av en förändrad tandvårdsförsäkring eftersom skillnaderna i tandhälsa ökar mellan mer välbeställda grupper i samhället och mer ekonomiskt utsatta. Kongressen beslutade att skicka vidare frågan till välfärdsutredningen för närmare analys och framtagandet av ett konkret förslag på tandvårdsområdet. Den rapport som presenterades under Almedalsveckan, ”Klassamhällets dolda leende”, visar med all tydlighet att klassklyftorna blivit mycket tydliga på tandhälsoområdet.
Framförallt är det arbetslösa och sjukskrivna som halkar efter vad gäller tandstatusen. Det finns också stora och växande skillnader i tandhälsa mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund. Detta är en aspekt på problemet.
En annan aspekt som lyfts fram i rapporten är att personer födda utanför Europa, arbetssökande, låginkomsttagare och lågutbildade känner sig mindre respektfullt bemötta än genomsnittet av befolkningen när de uppsöker tandvården. Detta innebär högre trösklar för dessa personer och kan avskräcka från besök hos tandvården.
Det förstnämnda handlar således om en faktiskt konstaterad skillnad och det sistnämnda om en faktor som ytterligare kan komma att förstärka de skillnader som finns.
Att allt fler idag väljer bort att gå till tandläkaren på ekonomiska grunder är ett misslyckande för välfärdsstaten Sverige. Skillnaderna i synen på sjukvård för övriga kroppen och tandvården, sett i ett systemperspektiv, handlar i grunden om en moralistisk hållning som tar sin utgångspunkt i synsättet att du själv avgör din egen tandstatus utifrån hur du väljer att sköta dina tänder medan inte samma moralistiska synsätt funnits i samma utsträckning vad gäller den övriga kroppen.
Samtidigt visar en rad undersökningar på att människors tandhälsa påverkas av socioekonomiska förhållanden. Ska man komma tillrätta med dessa problem så måste tandvårdsförsäkringen förbättras så att alla faktiskt känner att man har råd med såväl förebyggande tandvård som behandlingar. För att åstadkomma detta måste tandvård jämställas med övrig vård – även inställningsmässigt.
På senare tid har tandvården kommit att stå i fokus tack vare att granskningar från mediehåll visat att ersättningssystemets utformning ger incitament för vårdgivarna att utföra fler behandlingar än vad som kanske är nödvändigt, vilket har lett till att patienter fått högre tandvårdskostnader än vad som varit tandvårdsmedicinskt motiverat. Det finns således anledning att se över försäkringen även utifrån denna aspekt.
LO föreslår i sin rapport fem åtgärder som snabbt skulle kunna genomföras i väntan på en mer omfattande tandvårdsreform, och som skulle kunna förbättra situationen avsevärt. Det handlar för det första om att införa en statlig prisreglering av tandvården och en hårdare kontroll av tandvårdssektorn. På så sätt skulle man kunna komma bort från överdebitering samtidigt som prissättningen skulle bli enklare att förstå för patienterna. För det andra kräver LO att det allmänna tandvårdsbidraget ökas till 400-500kr för alla. Man föreslår också att det särskilda tandvårdsstödet höjs till 700-800kronor från dagens 600 kronor. För det fjärde föreslås att högkostnadsskyddet måste förbättras och framförallt att den inledande självrisken måste sänkas. Slutligen föreslår man i rapporten också att information om stöd och hjälp med munhygienen skall vara en självklar del i äldreomsorgen.
De inledande åtgärder som föreslås, i avvaktan på en mer genomgripande tandvårdsreform där tandvården jämställs med övrig sjukvård, är ett klart och tydligt steg i riktning mot en mer jämlik tandvård. Den S-ledda regeringen borde absolut ta till sig de förslag som LO presenterar i rapporten. Dolda leenden ska inte vara en klassmarkör i vårt land. Det om något borde ligga en S-ledd regering varmt om hjärtat.