Vid sitt möte i måndags fattade Sverigedemokraternas partistyrelse det ytterst väntade beslutet att utesluta SDU-ledarna Gustav Kasselstrand och William Hahne. Motivet från partistyrelsens sida ska vara att de båda haft kontakter med extrema rörelser, att de känt till att det funnits personer som varit dubbelanslutna till såväl SDU som till den högerextrema rörelsen Nordisk Ungdom samt den så kallade USB-affären kopplat till otillåten användning av medlemsregistret.
Om dessa skäl skulle ses isolerat och man inte tog hänsyn till hur Sverigedemokraternas relationer till andra högerextrema rörelser ser ut och hur relationen mellan moderpartiet och dess ungdomsförbund ser ut så skulle skälen för uteslutning vara väl så motiverade. Men sett i det kontext som Sverigedemokraterna befinner sig och hur partiledningen i andra fall agerat så känns motiven till uteslutning mer som konstruktioner för att dölja de verkliga skälen till uteslutning.
Gustav Kasselstrand och William Hahne är minsann inga oskyldiga dunungar som är offer i den sverigedemokratiska uteslutningskarusellen. De är ytterst hårdföra Sverigedemokrater och företräder en betydligt mer extrem linje än vad den sverigedemokratiska partiledningen gör – åtminstone utåt. Jo det är faktiskt så att det finns en gråskala även inom Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson och hans ställföreträdare Mattias Karlsson gör allt vad de kan för att polera den sverigedemokratiska fasaden och så passar verkligen inte personer som Gustav Kasselstrand och William Hahne in i bilden. Deras strävan efter att radikalisera den sverigedemokratiska rörelsen är ett hot med den breddning av väljarbasen som Åkesson och Karlsson arbetar så hårt för.
Det är uppenbart att uteslutningen av Kasselstrand och Hahne är effekten av en mycket infekterad och hård strid mellan det ytterst extrema ungdomsförbundet och en mer polerad partiledning. Ett tydligt tecken på detta är den hårda domen mot dessa två personer som misshagar partiledningen i form av uteslutning för kontakter med andra extrema rörelser medan andra personer som lydigt rättar in sig i partiledningens led, eller till och med personer i partiledningen, umgås med extremister och antisemiter så blir de förlåtna.
Den smutsiga maktstrid som utspelats inför öppen ridå ger vatten på kvarnen för uppfattningen om att Sverigedemokraterna kör med dubbla måttstockar när det gäller nolltoleransen kopplad till rasism. Tillämpningen är starkt kopplad till vilken sida personen valt i den interna maktstrid som rasar inom Sverigedemokraterna. Nolltoleranskvasten sopar inte helt rent, utan ytterst selektivt.
Det är viktigt att komma ihåg att även om SD:s partistyrelse nu valt att utesluta Kasselstrand och Hahne eftersom dessa i deras ögon inte är sverigedemokrater och delar partiets värderingar så finns det långt mycket mer som förenar Åkesson och Karlsson och övriga i partiledningen med Kasselstrand och Hahne än det som skiljer dem åt ideologiskt. Det finns en anledning till att de alla en gång sökte sig till samma rörelse i övertygelsen om att just Sverigedemokraterna skulle kunna förverkliga det samhälle de alla vill se. Denna värdegemenskap finns i grunden kvar och fortsätter att genomsyra den sverigedemokratiska politiken i grunden – oavsett om Kasselstrand och Hahne nu har gått förlorande ur den maktstrid som pågått. Deras sorti förändrar ingenting i grunden. Det är ytterst viktigt att komma ihåg.