Ett, tu tre så rasar man ändå in i juljäktet. Förköper sig, och undrar sedan vad som hänt. Lär man sig aldrig något? Samma visa år efter år.
Nu får jag nöja mig med en förhoppningsvis lugn, fridfull och tyst nyårshelg. Inte helt fel. Det kommer att bli jättefint.
Samtidigt kan vi pliktskyldigast konstatera att ett år snart är till ända. Vi lägger 2012 till handlingarna och kan istället börja förbereda oss på 2013. Vi summerar och önskar oss alla välgång in i det nya året. Även om mycket ser dystert ut. Ekonomin börjar krisa och arbetslösheten ökar.
Högeralliansen har haft hög svansföring, men har svårt at övertyga väljaropinionen om sin förträfflighet. Opposition har just nu fördel i alla mätningar, men så var det även inför förra valet.
Slutet på det politiska året har dominerats av finanskrisen och dess följder. I övrigt har 2012 varit ett år då den inrikespolitiska aktiviteten varit sällsynt lam. De gamla kära trätoämnena har dominerat debatten: skatter, välfärd och alliansens fortsatta regeringsduglighet. Inget nytt under solen alltså.
Ett årsskifte betyder normalt ingen större förändring av den politiska vardagen. Efter nyårsfesten brukar det mesta återgå till det vanliga.
2013 lär inte bli något undantag. Även om ett valår närmar sig.
Ekonomin och arbetslösheten blir de viktiga frågorna. Vänder konjunkturen uppåt igen? Kommer en ny tung arbetslöshetskris? Frågorna är som ofta fler än svaren.
Regeringen Reinfeldt tycks ta det mesta med ro; det ordnar sig alltid tycks vara devisen. Om inte nu på stört så förhoppningsvis senare, men vilken tröst är det för dem som varslats om uppsägningar eller de som redan hamnat i arbetslöshet?
Alliansregeringens valvinnande fråga 2010 var att man lovade fick förtroende för att klara jobben I dag försvinner jobben i allt snabbare takt, men den borgerlig regeringen får vi däremot dras med till åtminstone 2014.
I politiska mått mätt är det fortfarande långt till valet 2014, och därmed för alla dem som drabbats hårdast av den orättvisa regeringspolitiken.
För vinnaren finns det så oerhört mycket att göra. Istället för att låta oss förföras av moderattalet om skattesänkningar måste vi åter bygga upp de delar av den generella välfärden som nu så medvetet åsidosatts.
Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär och ohälsa har dessutom blivit allt vanligare under Reinfeldts regeringsinnehav. Oron för framtiden, och vad den ska föra med sig vad gäller arbete, inkomst och trygghet är i dag en realitet i många familjer.
Så här i helgtider finns det all anledning begrunda att förändringar av samhället som den borgerliga regeringen genomfört.
Sjuka och arbetslösa är de som förlorat mest under alliansregeringens tid vid makten.
Det är här vi hittar de många nyfattiga, där pengarna för vardagsutgifterna inte räcker till månadsslutet, där en välbehövlig semester inte är att tänka på och där möjligheterna till en trygg tillvaro är begränsade eftersom man alltid lever under knappa omständigheter.
I alliansregeringens Sverige ställs allt fler vid sidan. Utanförskapet ökar. Mörkertalet i statistiken för alla dem som drabbas blir allt högre. Regeringen sitter med armarna i kors. Lyssnar inte.
För högeralliansen gäller tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag. Ett samhälle med ett snabbt förvandlingstempo gör att allt fler människor hamnar i utanförskap. Några bra lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos regeringen.
De får tydligen skylla sig själva och i tid och otid söka jobb som inte finns.