Det mesta i den budget som Stefan Löfvens rödgröna regering presenterade på torsdagen var redan känt. Förslagen har portionerats ut i takt med att förhandlingarna inom regeringen och mellan regeringen och Vänsterpartiet blivit klara. De satsningar som presenterats är angelägna. Satsningen på skolan och på äldreomsorgen sitter som hand i handske och satsningarna för att få bukt på massarbetslösheten känns också ideologiskt helt riktiga. Visst hade man hoppats på ännu kraftfullare insatser men med det statsfinansiella läge som råder är handlingsutrymmet begränsat.
Förhandlingarna mellan regeringen och Vänsterpartiet verkar ha löpt på utan alltför mycket grus i maskineriet. Så här på avstånd framstår det som om Vänsterpartiet fått några fler köttben än om man troligtvis skulle ha fått om man ingått i regeringen. I ett flertal uppgörelser har detta gjort överenskommelserna mer ideologiskt färgade och det tilltalar säkert flertalet socialdemokratiska hjärtan.
Det är nu Stefan Löfven står inför en av sina absolut största utmaningar. Med en tydlig högermajoritet emot sig i den svenska riksdagen gäller det att föra konstruktiva samtal med oppositionen. Ett flertal av de punkter där Socialdemokraterna tvingats backa borde tilltala de mer mittenorienterade partierna på den borgerliga sidan. Den bibehållna restaurangmomsen är en av de frågor som den samlade borgerligheten slagits hårt för under valrörelsen, och det lämnas nu orörd. Fram till budgetpresentationen verkade det också som om RUT-systemet skulle lämnas orört. Förutom borttagandet av läx-RUT och uppstramning av regelverket så att bartenders och dylikt inte ska omfattas så kommer RUT-avdraget att halveras från 2016. Hade RUT också lämnats orört hade detta kunnat ses som en öppen invit till borgerligheten. Men nu är köttbenen få, kanske alldeles för få.
Att få till överenskommelser med ett eller flera borgerliga partier blir inte lätt. De är fortfarande bundna av sina löften om att presentera en gemensam höstbudget, och det eller de partier som bryter denna överenskommelse lär inte ses med blida ögon av sina borgerliga kollegor.
Men de borgerliga partierna borde lyssna till sina gräsrötter. Opinionsundersökningar har visat att en majoritet av de borgerliga väljarna anser att det parti de sympatiserar med ska samarbeta med regeringen. De borgerliga väljarna inser att Sverige mår bra av en politisk stabilitet i den osäkra värld vi lever i. De borgerliga väljarna är pragmatiska nog att inse att ett blocköverskridande samarbete skulle ge ett större inflytande än vad partierna kan uppnå genom en hårt cementerad blockpolitik. Borgerlighetens möjligheter till inflytande i ett fortsatt låst blockpolitiskt läge avgörs helt och hållet av Sverigedemokraterna, och ett samarbete med SD ställer inte de borgerliga väljarna upp på.
Stefan Löfven får nu nyttja all den förhandlingserfarenhet som han fått under åren i IF Metall. Han kan inte sitta stilla i båten och bara hoppas på att Sverigedemokraterna i slutändan inte röstar på det borgerliga budgetalternativet. Det vore ytterst oansvarigt. Så uppmaningen till Stefan Löfven blir att inleda regelrätta förhandlingar med partierna på andra sidan blockgränsen så att stabilitet kan uppnås.