Vibbarna för den sittande regeringen är just nu inte de allra bästa. Det beror inte på att Stefan Löfven och hans kamrater i regeringen skött sig illa även om handlaget den första tiden varit något tafatt, men så är det alltid i en början och har även drabbat tidigare regeringar. Vi minns kanske svårigheterna för den första regeringen Reinfeldt, där två statsråd tvingades avgå efter bara några veckor.
En ny regering måste få tid på sig att sitta in sig. Nu hamnade man omedelbart i hetluften. Med en opposition som så gott som direkt gick i tuff konfrontation. Någon smekmåndad har det inte varit tal om. Lägg därtill Sverigedemokraterna som självfallet utnyttjat detta med att som vågmästare delvis kunna skriva dagordningen för det pågående händelseförloppet.
Regeringsunderlaget med 38 procent är svagt, men inte helt omöjligt att hantera. Det hjälper dock föga med stöd från bara Vänsterpartiet om Sverigedemokraterna beslutar sig för att rösta med den borgerliga fyrklövern i avgörandets stund nu på onsdag. För att göra anspänningen än mer rafflande har SD valt att vänta så länge som möjligt innan man ger besked om hur man ska lägga sina röster. Först klockan 16 prick den andre december inleds det gruppmöte som ska ge oss ett svar. Då ska SD bestämma sig för hur man tänker agera vid den votering som sedan kommer. För och nackdelar ska vägas innan vi slutligen bestämmer oss, säger partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt. Alternativen är att lägga ner sina röster eller välja att stödja allianspartierna. En nagelbitarväntan för alla inblandade utom för SD, som vet, är att vänta.
Mitt i allt detta är Miljöpartiet just nu samlat till kommun-och landstingsdagar i Karlstad. För första gånger som ett parti i regeringsställning. Miljöfrågorna är viktiga för allt fler. Något som både gett positiva vibbar och framgångar för Miljöpartiet. För språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson gick det till synes utan problem att avlösa duon Maria Wetterstrand och Peter Eriksson efter deras nio år som partiets båda språkrör. Kanske alltför lätt?
Miljöpartiet gick in i årets valrörelse med optimism och goda föresatser. Valet till EU-parlamentet i maj gick över förväntan och en upprepning av detta skulle inte vara omöjligt. Kanske skulle det till och med gå av bara farten. Nu blev riksdagsvalet ett ordentligt bakslag efter en usel valrörelse. Plåster på såren blev de första regeringstaburetterna.
Nu är det dags att i regeringsställning bevisa för medlemmar och sympatisörer att steget att ingå i en regering var det riktiga. Men visst missnöje med tingens nuvarande ordning antyds redan. Klart är att många miljöpartister känner sig obekväma i den nya rollen.
Politik står aldrig still och förväntningarna på det nya som kommit är trots alla de begränsningar som en minoritetsställning ger ändå stora. Nu gäller det att förvalta detta i regeringsställning och som ett första steg överbrygga de initiala svårigheterna både internt och externt.