Beslutet är inte villkorslöst. En grundbult är att även Finland anträder vägen mot Nato, att inga kärnvapen får lagras i Sverige och att inga utländska trupper får vara permanent stationerade i vårt land.
Det betyder att tre av fyra borgerliga partier vill gå med i Nato.
Kristdemokraterna lär bli det fjärde efter rikstinget om två veckor.
För bara något år sedan var Centern ett parti som allt fler bedömare ansågs kunna få svårt att klara fyraprocentsspärren i ett riksdagsval.
Annie Lööf hade som ny partiledare, och trots goda intentioner, svårt att hävda sig.
Det ”nya” Centerpartiet vilade inte på hanen utan jobbade hårt för att avreglera arbetsmarknaden; bort med trygghetslagarna och fritt fram för arbetsgivarna att välja och vraka och avskeda. Angrepp på facket har vi fått höra, men kritik av näringslivet? Icke. Antifacklig populism kännetecknar bland mycket annat Annie Lööfs ledarskap.
Tidigare har Centern alltid tagit ansvar för konsensus i svensk samhällsutveckling från Axel Pehrsson i Bramstorp på 1930-talet över Gunnar Hedlund och Thorbjörn Fälldin, med sina 25 procent av valmanskåren, till Karin Söder, Olof Johansson och den i dag bortglömde Lennart Daléus.
Sedan kom Maud Olofsson med ambitionen att förändra partiet. Målet var nya väljare och att bli landets tredje parti i storlek. Centern skulle enligt Olofsson mer än fördubbla väljarstödet till minst 15 procent.
Facit så här i efterhand visar att det har gått åt andra hållet. De förlorade sin gröna politik och allt fler av landsbygds- och glesbygdsväljarna i jakten på medelklassväljare i storstäderna.
Genom åren har Centern varit bärare av landsbygdens och de små tätorternas problem. I ett fortsatt sådant engagemang ligger självfallet Centerns framtid. En politik som än idag ger partiet framgångar i kommunvalen i glesbygd.
Här ett område där partiet borde kunna tar för sig mer än vad man hittills förmått under Annie Lööfs tid som partiledare. Nu är uppenbart ett omtänk på gång om inte helt helhjärtat. I dag pekar opinionssiffrorna uppåt, om än svagt. Drömmen om de Fälldinska 25 procenten lär fortsatt vara en dröm.
I de senaste sammanvägda väljarundersökningen, som presenterades i helgen, håller sig partiet kring dryga sex procent. Gott så, men det handlar fortfarande mer om att överleva och hitta stabilitet.
Vad är det då som gått snett? Numera står Centern i många frågor till höger om Moderaterna, som blivit ett mittenpartiet med visst socialt ansvar om än med tunn fernissa. Moderaterna slår till exempel vakt om kollektivavtal och las. Vad Centerpartiet vill i arbetsrättsfrågor är höljt i dimma.
Allt tal om att hela Sverige ska leva och om landsbygdens problem med service, jobben och ett sviktande skatteunderlag är frågor som handläggs tafatt av centern. I stället för en folklig socialliberalt parti ser vi nu ett högerinriktat nyliberalt parti, där marknadshyror, avskaffad arbetsrätt och sänkta löner tycks vara prio ett.
Under barnledigheten finns det goda möjligheter för Annie Lööf att hitta nygamla vägar för sitt parti. Frågan är om hon kan eller vill?