När den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (PSFU) presenterade sitt slutbetänkande ”Mer trygghet och bättre försäkring”, (SOU 2015:21), så var det slutpunkten för ett femårigt utredningsarbete som startades under alliansregeringen och som helt och hållet genomförts med utredningsdirektiv som formats av den dåvarande regeringen.
I betänkandet presenteras förslag till förbättringar av socialförsäkringarna inom sex huvudområden; Ett rättvisande inkomstunderlag som grund för ersättningarna, en långsiktigt hållbar sjukförsäkring, bättre stöd för återgång i arbete vid ohälsa, en mer rättssäker arbetsskadeförsäkring, en trygg och effektiv arbetslöshetsförsäkring samt ett bättre försäkringsskydd för vissa grupper.
För den som hade hoppats på att PSFU skulle presentera ett slutbetänkande med skarpa förslag på förbättringar är nog betänkandet en besvikelse. Betänkandet kan liknas vid en byggnadsställning som anger hur trygghetssystemen strukturer ska se ut även om byggstenarna i form av vilka ambitionsnivåer som ska gälla inte är färdiga.
I en kommentar till betänkandet sade Tomas Eneroth, S-ledamot i den parlamentariska utredningen, är ändå nöjd med de överenskommelser som gjorts eftersom man nu kunnat komma överens om en rad grundläggande spelregler kring försäkringssystemen. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen lyfter Eneroth särskilt fram den samsyn som nåtts kring behovet av en stark legitimitet för försäkringen och att partierna är överens om att inkomstbortfallsprincipen måste återupprättas så att fler faktiskt får ut en inkomstersättning som motsvarar åttio procent av den faktiska ersättningen och att ersättningen ska följa den inkomstutveckling som gäller i samhället. Trots att det inte finns några färdiga förslag på hur förändringarna ska utformas så menar Eneroth att detta är av avgörande betydelse i ett långsiktigt perspektiv. I betänkandet konstateras att indexering bör ske och att den bör vara densamma om i socialförsäkringen.
En annan viktig punkt i betänkandet som Tomas Eneroth betonar är den samsyn som nåtts kring att arbetslöshetsförsäkringen inte ska göras obligatorisk utan att nuvarande system med en grundförsäkring och en frivillig försäkring utformad på dagens sätt, där fackförbunden och a-kassorna har en stark ställning, ska bestå. I betänkandet slås fast att arbetslöshetsförsäkringen bör utvecklas så att täckningsgraden och standardtryggheten succesivt ska förbättras så att försäkringen kan jämställas med en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Glädjande föreslås också att den så kallade hundradagarsregeln ska återinföras i arbetslöshetsförsäkringen så att matchning mot hela arbetsmarknaden ska ske först efter hundra dagar. Under de första hundra dagar kan den sökande begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten inom sitt yrke och i sitt geografiska närområde. Ett annat viktigt besked till de deltidsarbetslösa är att sjuttiofemdagarsregeln föreslås ersättas med ett system där den som deltidsstämplar ska kunna få ersättning i sextio veckor.
En av de viktigaste överenskommelserna i PSFU gällande sjukförsäkringen är att man slår fast att alla bedömningar av de försäkrades arbetsförmåga ska ske individuellt och att man är försäkrad i befintligt skick. Detta i stället för de allt mer schabloniserade bedömningar som på senare tid tillämpats. Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen föreslås också försvinna och i stället ersättas av regelbunden kontroll med högst ett halvårs mellanrum. En förutsättning för detta är att insatserna för tidig rehabilitering förstärks så att återgång i arbete så tidigt som möjligt kan uppnås. Det är också positivt att PSFU föreslår ett förstärkt ansvar för hälso- och sjukvården när det gäller att motverka sjukskrivningar genom att bibehålla sjukskrivningsmiljarden till landstingen.
I betänkandet lyfter man också fram att de problem som finns idag som leder till onödigt långa sjukskrivningar måste åtgärdas. En av de åtgärder som föreslås är att Försäkringskassans samordningsansvar ersätts av ett uppföljningsansvar för att säkerställa att tillräckliga åtgärder sätts in. Arbetsförmedlingen föreslås få i uppdrag att utveckla insatser för arbetslösa med behov av stöd på grund av ohälsa.
Precis som när det gäller arbetslöshetsförsäkringen poängteras värdet av att standardtryggheten värnas så att omkring åttio procent av befolkningen ska få åttio procent i ersättning, och att människor ej ska behöva ta tilläggsförsäkringar för att känna att de har ett bra grundskydd vis sjukdom.
Utredningen föreslår vidare att man ska lägga fast mål för sjukfrånvaron och att detta mål ska utvecklas och preciseras genom en bred politisk överenskommelse. Av denna överenskommelse ska också framgå vilka parter som har ansvar för att sjukfrånvaromålet ska uppnås.
Merparten av de förslag som den parlamentariska socialförsäkringsutredningen således presenterar är mer av systemvårdande karaktär än skarpa förslag än av förslag på individnivå. Det är i sig en viktig signal eftersom arbetslöshet och sjukskrivningar alltmer har kommit att behandlas som ett problem på individnivå än som strukturella problem. Ett flertal av de förslag som utredningen nu lägger syftar till att rätta till strukturella systemfel, och det är en bra början.
Det är bara att hålla med Tomas Eneroth (S) när han konstaterar: ”För oss Socialdemokrater har det varit viktigt att få en överenskommelse om stopp av utförsäkringar, att säkerställa att rehabiliteringsinsatser sätts in tidigt och att arbetsmarknadens parter involveras i arbetet med att förhindra utslagningen från arbetsmarknaden. Vi har kommit en bra bit på väg även om vi Socialdemokrater hade velat gå längre inom ett flertal områden.”
För visst är det så att vi socialdemokrater vill genomföra fler förbättringar i dessa system. Detta är bara början på ett långsiktigt förbättringsarbete, men ack så viktiga steg i rätt riktning. Det är verkligen tillfredsställande att dessa steg kan genomföras i bred politisk enighet, så att långsiktig stabilitet kan uppnås. Väl kända spelregler är viktiga för människors tilltro till våra gemensamma försäkringssystem.