När Socialdemokraterna samlas till kongress i Västerås nästa helg gör man det som ett parti som inte riktigt verkar veta vart de ska och som inte heller verka veta vägen dit. Vårbudgeten, som kommer passera riksdagen tack vare Decemberöverenskommelsen, blev en slags light-variant av den politik S gick till val på. Väljarna verkar inte särskilt intresserade av politik på diet. I den senaste Sifo-mätningen fick S 25,9 procent, det tredje sämsta resultatet någonsin.
Det största problemet för S är avståndet mellan det regeringen säger och det regeringen gör. Regeringen säger att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till 2020 men gör samtidigt en budget där de egna prognoserna pekar på fortsatt hög arbetslöshet även 2018. Dessutom har det fokus S hade på jobb och skola i valrörelsen nu blåst bort. Det spretar åt alla håll. Regeringen är flitig med att tillsätta utredningar och nationella samordnare utan resurser. Snart har det tillsats så många samordnare att om man slog ihop alla samordnare till en skulle det nog kunna bli något ordentligt av det.
Avsaknaden av egen berättelse, avståndet mellan det som sägs och görs och spretigheten gör att det är andra än socialdemokratin som formulerar dagordningen just nu.
Temat för partikongressen är framtidens jobb och framtidens folkrörelse. Med över 400 000 arbetslösa kräver både LO och SSU ökade investeringar. Nyinvesteringarnas andel av ekonomin kommer att minska fram till 2025 om inget görs, enligt de beräkningar LO gjort. LO och SSU vill se ökade investeringar i infrastruktur och bostäder för att knyta ihop landet, bygga bort bostadsbristen och trycka tillbaka arbetslösheten.
Men S-ledningen håller tillbaka. De vill inte anpassa det strama 90-talets ekonomiska politik till en politik för 2010-talet. De vill inte låna till investeringar, trots att staten i nuläget kan ta mycket förmånliga lån. S-ledningen verkar inte heller beredd höja skatter.
Det S behöver nu är reformer som sluter glappet mellan det som sägs och görs, reformer som känns och märks i hela landet, reformer som gör samhället rikare och arbetslösheten lägre. Men utan resurser, inga reformer. I valrörelsen upprepade Stefan Löfven gång på gång att vårt öde inte är bestämt, med politiken kan vi forma vår gemensamma framtid.
För socialdemokratin är det nu upp till bevis. Om S-ledningen vill backa sig in i framtiden måste den socialdemokratiska kongressen vara beredd att knuffa sin partiledning framför sig.