När Stefan Löfven ställde sig på Almedalens scen i måndags kväll så valde han att inleda sitt tal med att flytta fram ett antal personer som förändrat sina och andras liv och utvecklat sig själva och sin omvärld i både det stora och det lilla. Det var Johan Wendt som hjälpte sin grannflicka till VG på matteprovet och som sedan grundade ”Mattecentrum” som nu bedriver läxhjälp i tjugoåtta städer och som ger ungdomar chansen att få känna att betygen är något även för dem, Julia Mjörnstedt som drabbades av tjocktarmscancer och som sedan tillsammans med sin kompis Hanna Wekell startade organisationen ”Ung Cancer” som ger stöd åt unga människor som drabbas av cancer och flyktingen John Franco från Colombia som växte upp med skräck för polisen och som nu utbildat sig till polis i Sverige och jobbar i Botkyrka.
Stefan Löfven hyllade dessa samhällsbyggare och alla andra samhällsbyggare i vårt land som tar ansvar för att utveckla sig själva, sitt närsamhälle och vårt land. Alla dessa människor som Stefan Löfven ser symboler för den utvecklingsmoral som kan lyfta Sverige till nya höjder och som kan göra Sverige starkare än det är idag. Att våga göra verklighet av de idéer man bär på och på så sätt kunna ge ett värdefullt bidrag till vår samhällsgemenskap. Stefan Löfven slog i inledningen fast att Socialdemokraterna vill bygga ett samhälle som verkligen tar vara på denna utvecklingsmoral och ger alla människor en tro på att de besitter kraften att klara av de utmaningar som de vill genomföra.
Detta är en bra början på berättelsen om det Sverige som socialdemokratin vill bygga. Stefan Löfven kunde under sitt tal i Almedalen ha öppnat dörren mot denna berättelse i än högre grad än han gjorde. För Socialdemokraterna behöver verkligen berätta om det Sverige man vill skapa och hur människor i vårt land ska ha det i ett framtida socialdemokratiskt Sverige. Det är en möjlig väg ut ur det moment 22 som socialdemokratin har hamnat i just nu, när man får regera på borgerlighetens nåder med händerna mer eller mindre bakbundna av parlamentariska läge som råder i vårt land. Socialdemokraterna måste tala om långsiktiga visioner för vårt land – inte bara om den jobbagenda som ska se till att vi har EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.
De går inte särskilt bra för Socialdemokraterna just nu. En förklaring står att finna i avsaknaden av en sammanhållen framåtsyftande berättelse om Socialdemokraternas Sverige. Väljarna söker svar på stora framtidsfrågor som exempelvis hur vi ska kunna klara av integrationen av de flyktingar som vi tar emot i vårt land, hur vi ska klara av att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle som förenar en trygg energiförsörjning med en god miljö, hur vi ska klara av den långsiktiga finansieringen av vår välfärd och kompetensförsörjningen inom välfärdssektorn och hur vi ska kunna ska kunna återskapa ett samhällsklimat där alla känner sig delaktiga som medborgare och där ingen ska behöva uppleva att de lever i ett utanförskap.
I nästa års Almedalstal måste Stefan Löfven våga tala om Socialdemokraternas verkliga framtidsprojekt och beskriva hur han vill att vårt samhälle i grunden ska se ut, vilka värderingar som ska ligga till grund för vårt samhälle och hur vi som människor ska uppleva att bo och verka i det socialdemokratiska samhälle som är vår vision. Men det krävs mod för att våga se bortom nästa val och den dagsaktuella debatten. Men Stefan Löfven måste ha modet att tala om verkligt långsiktiga visioner. För inbitna socialdemokrater blir det kanske ingen kioskvältare. Men Stefan Löfven måste komma ihåg att vända sig till alla dem som ännu inte fått chansen att ta del av den socialdemokratiska visionen med modersmjölken. Det är deras hjärtan vi måste vinna för att utvecklas. Så Stefan Löfven – utvecklingsmoralen förpliktigar.