LEDARE: Kampanjen mot Mona fortsätter

Mönstret känns igen. Allt sedan Mona Sahlin blev aktuell som partiledare för det Socialdemokratiska partiet har det pågått en kampanj för att undergräva Mona Sahlins förtroendekapital som partiledare och statsministerkandidat. Finessen med denna mycket medvetna kampanj har varit att underblåsa de negativa stämningar som finns i det Socialdemokratiska partiet kring Mona Sahlin och se till att dessa hela tiden hålls vid liv. Det handlar om återkommande undersökningar där man undersöker vilka andra socialdemokrater som är populärare än Mona Sahlin och vem man hellre vill se som partiledare eller statsministerkandidat.

Det ska inte förnekas att Mona Sahlin är kontroversiell som socialdemokratisk partiledare och statsministerkandidat. Motståndet var i vissa kretsar kraftigt när Mona Sahlin lanserades som partiledarkandidat och hon senare också valdes. Mycket av den skepsis som fanns i dessa kretsar finns ännu kvar. Samtidigt ska man komma ihåg att detta inte är något nytt inom det Socialdemokratiska partiet.
Både Göran Persson och Olof Palme var i vissa kretsar inte särskilt väl sedda. I likhet med Mona Sahlin så var båda dessa partiledare också utsatta för samordnade kampanjer för att undergräva deras position som partiledare och statsministrar. Ingen ska förvånas över att sådana här utspel kommer. Vi kommer att se mer av sådant här ju närmare valet vi kommer.
Det som väljarna ska komma ihåg är att det kommande valet inte handlar om Mona Sahlin som person. Inte heller om vem som ska leda det Socialdemokratiska partiet. Det valet avgjordes på den socialdemokratiska partikongressen i höstas. Det val vi i höst står inför är valet mellan två samhällssystem, mellan två tydliga ideologiska inriktningar, mellan högerpolitik och vänsterpolitik.

Jag respekterar alla de partimedlemmar och partisympatisörer som hellre hade sett en annan ledare för Socialdemokraterna. Men det vi nu måste komma ihåg är att om vi står splittrade inför höstens val så finns det bara en vinnare.
Det är den moderatledda högerallians som gjort sitt bästa för att genomföra det största systemskiftet i svensk politik på år och dag. Varför tror ni annars att man är så intresserade av att lyft fram dessa motsättningar i ljuset gång på gång.
Mona Sahlin valdes enhälligt som partiledare vid den senaste kongressen. Hon är dessutom den rödgröna oppositionens gemensamma statsministerkandidat. Där har Maria Wetterstrand och de andra varit mycket tydliga.
Även Per Gahrton, tidigare språkrör för Miljöpartiet, ger på sajten Newsmill sitt stöd till Mona Sahlin som statminister. Han skriver: "Som Sveriges statsminister har Mona Sahlin alla chanser att gå till historien för betydligt mer än att hon blir den första kvinnan på posten. Knappast någon statsministerkandidat har blivit så häcklad som Mona har blivit redan långt före tillträdet. Därför har heller ingen fått jobbet så genomluttrad som hon kommer att vara. Just därför har hon chans att bli den bästa statsminister vi hittills haft."
Och visst har Gahrton rätt i det. Det "Monahat" som nu underblåses i olika kampanjer kommer att stärka Mona Sahlin som politiker. Det som inte dödar härdar, sägs det ju i talesättet. Men oavsett hur mycket det härdar Mona Sahlin så måste Mona Sahlin känna att hon har stöd. Såväl inom partiet som inom den rödgröna oppositionen.

Ledare: Kampanjen mot Mona fortsätter