Skattepolitik som sprängdeg
Fjärde steget i jobbskatteavdraget är laddat. Denna gång med lånade miljarder. Motivet är att öka konsumtionen och skapa jobb. Varför då ge mest åt dem som redan har mest och minst eller ingenting åt dem som är i störst behov?
Finansminister Anders Borg laddar fjärde steget i skattesänkarraketen med lånade miljarder. Nu ska vi köpa oss ur krisen, men de som har störst köpbehov får ingenting.
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De ekonomiska klyftorna i samhället är inte nya, men regeringen Reinfeldts politik har fungerat som en sprängladdning och ställt människor mot varandra, genom att dela upp dem i de som arbetar och de som icke arbetar.
Nya Moderaterna sa sig, i motsats till de gamla skattesänkarmoderaterna, inte vara intresserade av att sänka skatter. Nya Moderaterna hade andra visioner; nämligen att sätta folk i arbete. "Jobbskatteavdraget" skulle bli den morot som krävdes för att människor skulle välja arbete framför bidrag. Det vill säga a-kassa, sjukpenning, förtidspension eller dra omkring i konstgjorda arbetsmarknadspolitiska åtgärder av praktisk och teoretisk natur.
"Jobbskatteavdraget" har inte visat sig vara den mirakelkur som prognostiserades. Högkonjunktur råder nu bara för arbetsförmedlare och jobbcoacher som ska försöka hitta sysselsättning åt alla arbetslösa. Bland annat genom hypnotisering, berättar Aftonbladets reporter som gått kursen.
Det hindrar inte regeringen att klämma till med en fjärde omgång av samma medicin. Slagorden "Det ska löna sig att arbeta" har emellertid överlevt sig själva. Nu heter det istället att jobbskatteavdraget ska skapa jobb genom att folk får mer pengar över att handla för. Den teorin är helt okej, men om ökad konsumtion verkligen var syftet, varför då återigen ge mest åt dem som redan har mest att köpa för och minst eller ingenting åt dem som har största uppdämda konsumtionsbehovet?
Den som tjänar 15 000 kronor i månaden får 160 kronor i sänkt skatt och når äntligen den i valrörelsen utlovade tusenlappen. Den som tjänar 60 000 kronor får 250 kronor och bongar in totalt 1 750 kronor i jobbskattesänkning. Pensionärerna får också de en liten skattesänkning, men kommer ändå att gå back nästa år. Garantipensionären går 40 kronor plus, övriga blir av med 90-120 kronor netto i månaden. Och kräftgången kommer att accelerera.
Moderata politiker och dess sympatisörer, menar att det är alldeles rätt att pensionärer ska betala högre skatt. Motivet är att de, i motsats till de arbetande, slipper betala a-kassa och fackavgift och annat som hör arbetets kostnader till. Argumentet skulle ha bäring om det var så att pensionen var lika hög som lönen. Istället sjunker inkomsten dramatiskt när vi går i pension. En pension grundad på uppskjuten lön. Att dessutom belägga pensionen med högre skatt är fullkomligt orättfärdigt.
Och de arbetslösa, sjuka och föräldralediga? Tre andra ekonomiska förlorare på Alliansens politik. Hur lyder försvaret för att de ska betala högre skatt på sina sänkta ersättningar? De betalar både a-kassa och fackavgift. I den mån de har råd att var med. Deras resurser är små och köpkraften liten. Varför vill inte regeringen Reinfeldt testa sina teorier på dem?
Svaret torde vara att syftet är ett annat. Välfärden monteras ned och manegen krattas för låglönejobb.