I en debattartikel i Dagens Nyheter den tjugonde januari tar generaldirektören för Inspektionen för vård och omsorg, Gunilla Hult Backlund, upp frågan om de ökande kraven på dokumentation inom vården faktiskt i längden kan vara ett hot mot den patientsäkerhet som de är tänkta att förstärka. Framförallt betonar Hult Backlund att patientsäkerhetsarbetets byråkratisering har gått så långt att den kan motverka sina syften. Exempelvis lyfter hon fram att en alltför omfattande dokumentering i patientjournaler de facto kan göra att läkare missar central information i journalerna.
Gunilla Hult Backlund pekar också på att flera studier visat att den information som finns i patientjournaler i alltför hög grad rör sig om upprepningar i stället för dokumentation av vad som faktiskt sker i vårdsituationen. Hult Backlund idkar en välgörande självkritik när hon konstaterar att den egna myndighetens tillsyn faktiskt har bidragit till den ökande och inte i alla lägen ändamålsenliga byråkratiseringen genom ett alltför ensidigt fokus på dokumentation i form av riktlinjer och rutiner. Hon konstaterar att det har ett långt större värde i att den dokumentation som görs är kärnfull i stället för diger.
Naturligtvis är det också så att en alltför långt gången dokumentationsiver faktiskt tar fokus från det huvudsakliga uppdraget – mötet med patienten. Den absolut viktigaste grunden för ett gott patientsäkerhetsarbete står att finna i mötet mellan vårdgivaren och patienten. Vid internationella jämförelser har man konstaterat att svenska läkare har avsevärt mindre tid till direkta patientkontakter än läkare i andra länder. Det är ett problem för den svenska sjukvården.
Ett av huvudspåren i utvecklingsarbetet för svensk sjukvård måste därför vara att frigöra mer tid för patientkontakter samt för informationsöverföring mellan olika personalkategorier och olika vårdinstanser. Att kommunikationen kring patienten fungerar på ett ändamålsenligt sätt är långt viktigare ur ett patientsäkerhetsperspektiv än klanderfri överdokumentation.
Visst är det så att viss byråkrati är ofrånkomlig. Men byråkratiseringen av vården har gått för långt. Nu är det dags att tänka nytt och tänka rätt. Personalen inom sjukvården upplever resursbrist trots att Sverige står sig väl i internationella studier av personaltätheten inom sjukvården. En viktig förklaring till upplevelsen av personalbrist är sannolikt att personalen drunknar i administration. Att frigöra tid till direkta patientkontakter skulle sannolikt förbättra arbetsmiljön för personalen samtidigt som patienterna skulle uppleva att de får en bättre vård. Det är värt att komma ihåg.