För den som slagit upp någon av de två länstidningarna, eller har gått in på tidningarnas webbsidor, under den senaste veckan har kunnat missa den så kallade Lulebo-affären. Allt handlar om den beslutade utförsäljningen av omkring tretusen hyresrätter ur Lulebos bestånd. Hyresrätter som ska säljas till privata aktörer, bland annat till Rikshem som i ett första läge köper sextonhundra lägenheter samtidigt som man förbinder sig att bygga sexhundra nya.
Frågan om att sälja ut hyresrätter ur allmännyttiga Lulebos bestånd till privata aktörer har i sig varit omdebatterat och har ifrågasatts utifrån ideologiska perspektiv. Från den socialdemokratiska kommunledningens sida har man pekat på att försäljningen är nödvändig för att Lulebo ska kunna bygga nya lägenheter och kunna hantera det renoveringsbehov som finns inom Lulebos bestånd. Den femtonde juni beslutar kommunfullmäktige efter en maratondebatt att godkänna försäljningen av lägenheter till ett värde av 1,8 miljarder kronor ur Lulebos bestånd.
Frågan om den ideologiska riktigheten i det fattade beslutet lämnas i denna ledare därhän. Den tarvar nämligen ett helt eget kapitel. I stället är det själva processen som här kommer att behandlas. För den väcker om något frågor och funderingar.
Av den mejlväxling mellan Lulebos nu avsatta VD Sari Ekblom och Lulebos styrelseordförande och vice ordförande som läckt till media framgår att bolagets VD upplever att hon sidsteppats i processen och att företagets intressen inte tagits hänsyn till i tillräckligt hög grad. VD:n har vid ett flertal tillfällen i mejlen refererat till att hon upplever att det verkar förekomma parallella listor över vilka objekt som försäljningen ska omfatta och att hon vill få ta del av dessa och de konsekvensanalyser som ligger till grund för dessa listor. I takt med att mejlkonversationen fortskrider ökar frustrationen över att inte vara delaktig i processen hos bolagets högste tjänsteman.
Lulebos styrelseordförande Emma Engelmark undviker att kommentera Sari Ekbloms avgång som VD i bolaget med hänvisning till den uppgörelse som gjorts med VD:n. I och med detta fortsätter frågetecknen att hopa sig. Misstankar om att Lulebos VD avpolletterats för att hon inte gått i ordförandens ledband poppar oundvikligen upp. Men det stannar inte enbart där. Frågetecknen kring om det är Lulebos styrelse som drivit frågan om försäljningen själva eller om de i sin tur är marionetter i vars trådar någon annan drar dyker också upp. Röran verkar nämligen total.
Allt detta sammantaget är ytterst olyckligt för Luleå kommun och dess politiker. När avsaknaden av svar och klargöranden är så uppenbar lär den kvarstående effekten bli ett växande misstroende mot politikerna och mot politiken. Öppenhet kring hur processen gått till är A och O i sådana här lägen om förtroendet för politiken ska kunna bibehållas. Så Lulebos styrelseordförande Emma Engelmark och andra ledande socialdemokrater i Luleå gör nog bäst i att lägga alla kort på bordet om de vill kunna lägga denna giv till handlingarna.