Detta sker samtidigt som regeringen i Ukraina försöker ljuta olja på vågorna, men hittills utan något som helst resultat. Det har inte räckt med att regeringen i Kiev utlovar ett omfattande självbestämmande för de regioner i Ukraina som gränsar mot Ryssland.
Destabiliseringen fortsätter och bakom denna står Ryssland och Putin.
Just nu kan Putin agera lite som han vill. Det verbala motstånd mot ockupationen av Krim och den oro som nu skapats i östra Ukraina tycks inte beröra den ryska ledaren. Det långsiktiga målet kan vara att Putin över tid vill återupprätta de gränser Sovjet hade före sönderfallet.
Putin är populär och hans auktoritära ledarstil går hem hos de ryska folket som inte vill tillbaks till det politiska och ekonomiska kaos som rådde i samband med att Sovjetstaten bröt samman.
Putins Ryssland försöker samtidigt återta platsen som en stormakt.
Detta med olje-och gaspengar som ekonomisk ryggrad. Kammen har växt under de senaste åren. Numer tar Ryssland för sig i utrikespolitiken.
Lyder man inte Putin stryps en gasledning alternativt oljeledning i ett med ett grannland uppgjort avtal. Just nu hotas åter Ukraina.
Det är mer än en antydan av det kalla kriget ska kommit tillbaka. Den ryska militärmakten är under snabb uppbyggnad och kan på sikt bli ett hot mot övriga Europa. Allt mer är det gamla kommunistiska reaktionsmönster som styr Ryssland. Vladimir Putin spelar ett högt spel.
Sedan Putin tillträdde som Rysslands president har förhoppningarna om att den gamla Sovjetstaten skulle förvandlas till en fungerande demokrati snabbt grusats. Idag utgår all makt från Kreml och från Putin. Oppositionen har mer eller mindre tystats. Media går nästan helt i Kremls ledband.
Utvecklingen har spelat Vladimir Putin i händerna. Dessutom skapade han snabbt en egen profil och är idag Rysslands mesta politiker. Sedan må vi som ser Ryssland utifrån tycka vad vi vill; Putin är enormt populär.
Putin har ett brett folklig stöd. Något som han skickligt utnyttjat.
Framgångar har inte uteblivit, men priset för demokrati och mänskliga rättigheter har varit högt. Den ryska ekonomin är dessutom i otakt.
Pampväldet och byråkratin i Ryssland är omfattande. Den svaga opposition som finns bekämpas med kravallpolis.
Facit är att den demokratiska utvecklingen i Ryssland gått i stå, att oppositionen mot Putins politik har allt svårare att hävda sig. De flesta medier från tidningar till tv kontrolleras av Kreml.
Det mest utmärkande draget i Ryssland i denna stund är en bristande tilltro till demokrati, mångfald och mänskliga rättigheter.
Putin håller i taktpinnen. Det oroar medan den ryska söndringstaktiken mot grannländerna fortsätter.