Efter ledartexten jag skrev om Meghan och Harry för ett par veckor sedan fick jag förfrågan från Republikanska föreningen om jag inte ville gästa ett möte. Självklart vill jag det, svarade jag tvärsäkert. Det kändes lika självklart som att vara republikan.
Jag insåg med det att jag inte är medlem i Republikanska föreningen. Pinsamt, kände jag, nu när jag uttryckt i media att jag är republikan och hade sagt ja till att gästa föreningen i fråga. Således blev jag medlem. Det fick mig att tänka på flera saker.
Det finns ju gott om partipolitiskt obundna föreningar som arbetar för samhällsförändring inom olika specifika områden. Det finns föreningar för att skydda och värna vår natur, det finns föreningar för de som inte vill ha kärnkraft, det finns föreningar för de som vill arbeta med bistånd i krigsdrabbade länder, och det finns föreningar för de som kanske bara vill ha en ny samlingsplats i sin by. Allt engagemang är bra.
Ändå har jag, många gånger, tänkt att det allra viktigaste är att vara just partipolitiskt engagerad. Det tycker jag. Jag tycker att om man verkligen vill engagera sig för samhällets bästa så är också det bästa man kan göra att gå med i ett politiskt parti. För det är de facto de politiska partierna som röstas fram i valen som får vara med och bestämma om allt det där vi tycker är viktigt.
Men om vi tar just mitt självklara ställningstagande för republik som exempel, så är det ju alltid så att vissa frågor alltid kommer att anses mindre viktiga. Och när det kommer till kritan finns det tusen andra frågor i den politiska debatten även jag tycker är viktigare än just den om huruvida Sverige ska ha ett monarkiskt statsskick eller inte. Men det är en principiell fråga för mig. Det handlar om alla människors lika värde och frihet. Att ingen varken ska födas till en titel eller maktposition, för det är inte rättvist varken mot den personen eller mot alla andra som inte gör det.
Jag har, sedan jag blev en politiskt tänkande varelse, alltid varit socialdemokrat. Detta gör min tid som sosse till ungefär femton år nu. Och under hela den tiden har det socialdemokratiska partiet haft med i sitt partiprogram att man vill verka för att Sverige ska bli republik. Men inte har jag sett varken den ena eller andra S-ledaren snacka om det särskilt ofta. Varför inte? Antagligen för att den inte ansetts viktig nog.
Republikanska föreningen är partipolitiskt obunden, men verkar för att få upp frågan på dagordningen. En form av opinionsbildande förening, och gällande vissa frågor är opinionsbildning viktigare än vad ett parti faktiskt tycker om saken. Opinionsbildning handlar ju om att lyfta och verka för sin linje så pass mycket att politiken helt enkelt måste hänga med, om man inte vill tappa i opinionen.
Så, som i ett uppvaknande, får jag medge att enbart partipolitiskt engagemang i en sak inte alltid räcker. Men min uppmaning är ändå åt andra hållet. Och det delgav jag även de som deltog på mötet jag bjöds in till och som jag gästade igår kväll.
Om du som läser detta är en av de personer som är engagerad i en förening som vill uppnå politisk förändring men genom partipolitisk opinionsbildning, så tycker jag faktiskt att du även ska ta och gå med i ett politiskt parti. För det är genom politiken samhället verkligen kan förändras. Demokratin är byggd som sådan. Dess baksida är att inte alla folkvalda i partierna har samma kunskap om kärnkraft eller biståndsarbete eller din byagård som du har. Det är därför du behövs i politiken.