Låsningarna i svensk politik är stora just nu. En del av låsningen kan säkerligen förklaras med de vakuum som uppstod inom alliansen när den faktiska operativa ledningen försvann på ett bräde i och med att Fredrik Reinfeldts avhopp på valnatten och Anders Borg sorti ett par dagar senare. I det läget är det omöjligt för de andra att bryta upp och inleda ett samarbete. Inte har det heller varit möjligt för Anna Kinberg Batra att öppna dörren för ett samarbete innan hon verkligen fått sätta sig på ordförandestolen. Utifrån detta är det lätt hänt att tonläget blir överhettat och att motståndet mot samarbete låter mer oresonligt än det de facto är.
Utifrån de parlamentariska låsningar som nu finns fanns det ingen annan utväg för Stefan Löfven än att utlysa nyval. Det kalla krig som råder mellan alliansen och de rödgröna måste få en chans att tina upp. Nyval kan vara en möjlighet till avfrostning. När väljarna den 22 mars har avgivit sitt besked är det upp till de då valda politikerna att ta sitt ansvar och hitta vägar till ett stabilt och ansvarsfull styre för vårt land.
De två senaste väljarundersökningarna från Novus och Ipsos pekar båda mot att väljarna vill ha mer av och mindre av skyttegravskrig och pajkastning mellan partierna. Socialdemokraterna, som hela tiden hållit dörren öppen för samarbete, verkar däremot belönas för sin hållning. I både Novus-undersökningen och Ipsos mätning noterar partiet en uppgång på drygt tre procentenheter. Däremot så verkar allianspartiernas hårdnackade motstånd till samarbete reta upp väljarna. I Novus mätning backar samtliga allianspartier och Kristdemokraterna åker ner under riksdagsspärren igen samtidigt som Folkpartiet rasar och hamnar endast tre tiondelar över riksdagsspärren. I Ipsos mätning backar alla allianspartier utom Kristdemokraterna.
Sverigedemokraternas beslut går som väntat hem i alla fall om man ska tro opinionsundersökningarna. Hos Novus går partiet starkt framåt och når all-time-high i decembermätningen. Beslutet att fälla regeringen genom att ge stöd till alliansens budget uppfattas uppenbarligen som ett styrkebesked. Sverigedemokraternas väljare ser på politiken på ett helt annat sätt än gemene man i övrigt och därför straffas inte partiet för att ha kastat ut landet i regeringskris.
Riksdagspartierna, från Vänsterpartiet på vänsterflanken till Centerpartiet på högerflanken, måste lyssna på det budskap som väljarna nu sänder. Det är dags att samarbeta för landets bästa. Stefan Löfvens besked om att Socialdemokraterna är beredda att samarbeta med alliansen om de skulle bli större än det rödgröna blocket klingar därför ytterst välljudande i öronen. Han visar på ett statsmannaskap i en tid när landet verkligen behöver det. Han visar också att samarbete ur ett socialdemokratiskt perspektiv måste bygga på ömsesidighet. Det måste vara självklart att det är förloraren som måste ställa upp för vinnaren – oavsett om man själv står som vinnare eller förlorare.
Under tiden efter budgetomröstningen har det blivit uppenbart att alliansen har en annan syn på ett eventuellt samarbete. De har tydligt signalerat att det är Socialdemokraternas ansvar att stödja en alliansregering trots att alliansen samlar mindre stöd än de rödgröna – och detta utifrån att deras budget vann gehör med SD:s stöd.
Resultatet efter nyvalet i mars riskerar att likna höstens valresultat. Då är ett samarbete över blockgränsen absolut nödvändigt. Misslyckas de etablerade partierna med detta kommer väljarnas dom att bli hård nästa gång. Ansvar måste gå före egenintresse. För landets skull.